Jag har börjat tänka på det här med KLIMAKTERIET. Jag gruvar mig. Vill inte hamna där. Tänker på HRT och skulle helst typ vilja börja förebyggande.
I helgen pratade jag med en vän som också är läkare – hon sitter på mycket intressant information. Bland annat:
- Mäns könshormon produceras i testiklarna. Kvinnors könshormon produceras i binjurarna. Binjurarna producerar även stresshormon och människoskroppen prioriterar alltid det som upplevs akut. Alltså: Om man som kvinna är stressad, sover för lite, dricker för mycket kaffe mm så producerar kroppen mindre östrogen och då blir man "gammal" snabbare. Män kan stressa bäst de vill, deras testosteronproduktion påverkas inte för det.
- Kvinnor behöver sova 1-2 timmar mer än män per dygn.
- Man åldras i steg (precis som att barn mognar i steg). Enligt min vän är 44 ett år då många tar ett rejält ålderskliv uppåt. Oklart hur vetenskaplig just den iakttagelsen är, men hon (som fyllde 44 i år) säger att alla hennes vänner påstår samma sak. 44 var året de blev gamla, torra, PMS tre veckor i månaden och annan göttigt. Jag har dryga två år kvar dit.
Jag tänker på livet i stort och att jag ska ha detta i åtanke för mina val och prioriteringar. Nog för att det är värt ändå (för mig), men ännu en aspekt på att inte göra det svårare för mig än jag behöver. Make undrade om vi ska ha ny au pair efter sommaren och jag känner ABSOLUT! Barnen börjar bli stora men det är inte bara barnen, det är allt runt om kring. Det är många stressmoment i vardagen som au pair-grejen eliminerar.
Tänker också kring om man skulle ställas för tankar på jobb-byte – jag såg något förra veckan som hade kunnat vara spännande – men jag har det ärligt talat jäkligt bra där jag är nu. Känner mig inte stressad, har kontroll, presterar. Jätteflexibla arbetstider som definitivt är till min fördel. Jobb-byte lika med stress lika med åldrande. Nej tack. Känner jag nu.
4 kommentarer:
Klimakteriet BEHÖVER inte nödvändigtvis vara något dåligt, bortsett från lite vallningar då och då så mår jag toppen. Har förutom mens även blivit av med: hormonrelaterad huvudvärk, humörsvängningar, irriterande pms-vätskeansamlingar med mera, som tidigare påverkat mig rätt mycket. Men framför allt är jag SÅ mycket mer harmonisk i sinnet och obrydd om grejer som tidigare varit issues. Fattar såklart att det här är extremt individuellt och att jag uppenbarligen är väldigt lyckligt lottad, men eftersom man aldrig hör om den goda sidan så kommer den här :)
Men gu’ så skönt att höra något positivt om klimakteriet! Annars tycker jag bara att jag hör att alla mår piss av det 🤪 När började det för sig?
Jag har också bara positiva saker att säga. Skönt att slippa mens och pms. Visst, vallning men det går ju över och torra slemhinnor finns hjälpmedel mot. Känner mig också lugnare, starkare, mer mig själv faktiskt och fri.
Jag var typ 50-51 nånting (är 56 nu)
Skicka en kommentar