Han som är produktionschef hos oss, chef för kanske 150 personer, jag tror han är en sådan som slickar uppåt och sparkar neråt. Framstår som försynt, nästan förlägen, när jag pratar med honom men nu har jag suttit i två möten med honom där vi avhandlat problem på en avdelning som han är ansvarig för. Arbetsledaren är inte världens mest strukturerade person men har energi och vilja att förbättra. I båda mötena har jag reagerat över produktionschefens ton gentemot arbetsledaren. Den har inte varit okej. Dryg, insinuerande, passivt aggressiv. När de (vid andra mötet) faktiskt kunde visa på en signifikant förbättring fick de inte en klapp på axeln av sin chef, utan en högdragen kommentar om att det ju var synd att de inte gjorde den här förändringen för flera år sedan. Åter igen: Produktionschefen ÄR ansvarig och den som borde ha stöttat dem i att genomföra förbättringen. Jag tolkar det som att hans utspel är ett billigt sätt att flytta fokus från sina egna tillkortakommanden.
I förra veckan hamnade jag i enrum med arbetsledaren och jag sa att jag reagerat över hur produktionschefen uttryckt sig, att jag inte tyckte att det var okej. Arbetsledaren blev glad att jag sa det, för det är så hela tiden. De får aldrig någon positiv feedback, chefen letar bara fel och hittar saker att anmärka på, hur mycket de än anstränger sig, vilket stämmer rätt väl överens med tonen i mötet.
Jag gillar det inte och ju mer jag tänker på det, desto mer funderar jag på att prata med den nya (inte på företaget, men på tjänsten) COO:n. Han har rykte om sig att vara en duktig kille som inte lägger fingrarna emellan, men med hjärtat på rätta stället. Frågan är: Är man en skvallerbytta då? Framstår man som en skvallerbytta? Det är ju inte JAG som är drabbad, men jag tänker att jag som "utomstående" ser ett beteende hos en chef som jag inte tycker är acceptabelt – är det något jag bör lyfta eller helt enkelt bara hålla ner huvudet, för det är faktiskt inte mitt problem? Vet ju att jag har en tendens att lägga mig i sådant jag inte har med att göra. Är detta en sådan sak?
7 kommentarer:
Men altså, man blir jo aldri så glad som når noen utenfra peker på sånt man opplever innenfra! Og sier det høyt! Til noen som burde vite det! Det er moralsk rett å være sladrehank! I dette tilfellet, hvertfall.
Tack! 💕
Helt enig med ovanstående talare!
Samma. Tycker absolut att du ska lyfta det!
Jag tänker så här: om du kan stå för det i en dialog med berörd chef så lyft det, men om du känner att du inte vill/kan stå för det så är det bättre att vara tyst.
Det blir så fel för chefens chef när han ska tillrättavisa honom men inte kan ge konkreta exempel eller säga sånt som han själv har observerat. Att säga att "folk uppmärksammar" eller "jag har fått till mig" blir så oerhört elakt mot den som ska tillrättavisas, då vet han ju bara att det snackas skit men inte vem som säger vad. Det är som upplagt för att bara bli dåligt.
Så var beredd på att fortsätta äga den här pucken, om du väljer att lyfta den, så att personen får en rimlig chans att arbeta med sig själv.
Bra poäng. Jag hade kunnat stå för det mot vederbörande men önskar att jag mer konkret kommit ihåg hur han uttryckt sig. Det jag minns i efterhand är att han uttryckte sig på ett sätt som inte var konstruktivt, och ”ungefär något i stil med….” men det känns lite vagt.
Min tanke med att lyfta det hade nog mer varit att göra chefen ifråga uppmärksam på saken, så att han kan bilda sig en egen uppfattning om ett eventuellt större problem, inte att han skulle ta upp beteendet på de två mötena i sig.
Alla har ju ett ansvar att samverka i det som rör arbetsmiljön, inklusive det organisatoriska och sociala, och om man tycker att andra behandlas dåligt så ska man väl uppmärksamma det. Ibland kan det ju vara lättare om det kommer från någon annan än att själv behöva säga till sin chef att man tycker att hen beter sig som ett rövhål. Det är inte att skvallra, utan att bry sig om sina medmänniskor. Tycker jag dårå.
Skicka en kommentar