Makes och min helg blev väl sådär, summa summarum. En skön helg men vi kom egentligen inte varandra närmare. När vi började prata om saken, naturligtvis med helt fel timing, visade det sig att vi båda gått och stört oss på att den andra upplevts som frånvarande. Jag irriterade mig på att han satt med näsan i telefonen/iPaden/datorn så fort jag tyckte att vi skulle umgås, han irriterade sig på att jag hade en lång lista med grejer som jag ville få fixat och lade mycket tid på det. Jag antar att det åtminstone är positivt att vi pratar med varandra och en lärdom – för vilken gång i ordningen? Om man bara säger vad man känner och upplever direkt blir allt så mycket bättre, istället för att gå tyst och tro att den andra ska räkna ut varför man är sur. Hur kan man ha varit gifta i mer än 12 år och fortfarande trilla i den fällan?
Mitt i hela snurran med Make och hur pissigt vi båda mått av det, kände jag att jag – åtminstone just nu – inte orkar med Äventyret. Ännu en relation som ska underhållas, förväntningar från honom som jag oftare än förr upplever som en belastning, en återkommande känsla av att jag gör honom nöjd honom på bekostnad av mig själv mer än att delad njutning är dubbel njutning, som det är när vi ses mer sällan men längre stunder. En paus alltså, varken mer eller mindre. Gott så. Time will tell osv.
En kul grej är att au pair för HT 2025 är rekryterad! Det blir trots allt en spansk au pair igen men den här känns helt annorlunda än den förra, på alla sätt. Hon är uppvuxen på bondgård, duktig ryttare och utbildad grundskolelärare (idrott, matte) och verkar på hela taget väldigt rejäl, långt ifrån någon primadonna som Sofia var. Hon och Lill kommer ha så kul med varandra, den här tjejen verkar uppskatta äventyr och fysisk aktivitet på samma nivå som Lill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar