Behagligt pirrig inför helgen då jag hoppas kunna träffa Seglaren. Vi har kommunicerat rekord-lite sedan senast, mest för att tiden gått, vi har nog haft fullt upp på varsitt håll och det har inte funnits jättemycket att dryfta men här om kvällen messade vi en lång stund och jag tog upp det som loopat i min hjärna sedan senast, sa att jag inte vill att han ska fråga om lov men jag vill att han ska berätta innan, ge mig möjlighet att reagera.
Han uttrycker uppskattning för att jag "ger konstruktiv feedback både i avhjälpande och förebyggande syfte". Det är väl en vana från jobbet, att formulera sig så. Jag är bara glad att det landar rätt hos honom, att han genuint värdesätter att jag gör mitt bästa för att hjälpa honom göra rätt och inte skyller ifrån sig.
Jag svarade att jag inte alltid kan ta ansvar för vad som händer i situationen, men jag kan alltid ta ansvar för att kommunicera om det, både före(byggande) och efteråt. Han är som sagt inte lika engagerad som Äventyret men upprepar, så ofta som jag behöver, att den delen av mig, mina minor som vi kallar dem, en blinkning till hans yrkesroll, inte gör honom något. Vi hanterar dem tillsammans, navigerar runt eller – om vi kan – desarmerar dem.
Vi är ju på samma lag, du och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar