Barn på Insta

Alla har ju olika inställning och jag är ju normalt sett av uppfattningen att föräldrar får skapa sin egen Social Media Integrity Guideline for Underaged Family Members men så här tänker jag:

Jag lägger ut en hel del bilder och ibland filmer på Son med tumregeln att det ska vara positivt. Att vi gör något mysigt eller att han gjort något gulligt osv. Det är inte för att hålla uppe någon slags perfekta-familjen(HAHA!)-fasad, utan för att det känns schysstare mot honom. Vad hade jag själv tyckt om någon postade inlägg om mig? Gick de ut på att jag gjort något fint hade jag gillat det. Gick de ut på att jag är asjobbig och att vederbörande är astrött på mig; Mja, mindre kul.


Make är lite mitt rättesnöre. Nu tycker han att det är okej att jag publicerar bilder på Son men i början ville han absolut inte att jag skulle göra det. Samtidigt vet jag precis vilka bilder han tycker är okej att jag lägger ut och vilka han skulle tycka var fel. Är jag osäker frågar jag mig själv hur Make hade reagerat, och låter det styra.


Vad jag verkligen inte förstår är folk som lägger ut bilder på sina barn när de slagit sig och gråter. Vad är det för fel i föräldrarinstinkten när ens barn gråter och kanske är chockat men ändå ska man ta upp telefonen och en bild, som dessutom ska delas i flödet. Va'faaaaan?! Två generalfel: Fota ditt ledsna barn och sprida bilden! Helt obegripligt.

Så har vi det där med nakna barn. Jag antar att föräldrarna är av inställningen att nakenhet inte är något att skämmas över, att bilden är fin, att den bara är bakifrån men ändå - jag skulle inte lägga ut en bild på Son naken. Jag har dragit gränsen vid midjan.

Något mer luddigt, som egentligen inte är "fel" men som jag ändå känner för egen del: Väldigt små bebisar. Kan inte förklara det och klandrar inte föräldrar som gör det, men för min del, för mina barn, bär det mig emot att lägga ut bilder när de är för små. De är så sårbara liksom, har precis kommit till världen. Det har varit samma sak med ultraljudsbilder, det har jag inte heller velat publicera, ens om Make hade tyckt att det var okej, kanske också för att de är så små och omedvetna, ligger där i sin varma mysiga miljö och har ingen aning om världen utanför. Jag lade ut en UL-bild på Son men först efter att han fötts. Fråga mig inte om logiken. Det finns ingen, bara ren och skär instinkt.


Andras barn: Frågar alltid om lov innan och verkligen, verkligen bara fina bilder/sammanhang!

35+6

Försökte boka om morgondagens MVC-besök pga Make måste åka till Stockholm och hamnade i telefon med barnmorskan jag kom ihop med så väldigt med när fosterrörelserna inte kändes som de skulle. Hon borde verkligen inte jobba med det hon jobbar med.


"...och vi försöker rådda allt med skohorn så nu när du säger att du vill boka om din tid så tror jag att jag ska börja gråta!" säger hon till mig. Okej, jag fattar, de är tungt belastade, två barnmorskor (inklusive min) sjukskrivna men då kan man väl bara lugnt och stilla säga att det är lite hektiskt och nej, tyvärr finns inga lediga tider nästa vecka heller. Jävla drama queen.


Så jag får ta med mig Son (ett logistiskt projekt) till MVC imorgon. Inte mer med det.


Ehhh, f ö är det nästan bara en veckas jobb kvar. Nästan så det börjar kännas lite stressigt. Inte hört något mer om orgförändringarna, annat än att head count på vår arbetsplats blir oförändrad och på hela taget samma-samma som nu fast någon ska bli chef. Det spekuleras obefintligt inom teamet kring den saken. Ingen har ens frågat om det blir en extern eller intern rekrytering. Jag tycker att jag får lite mer kollegiala vibbar från ledningsgruppen, tar det som ett gott tecken men vägrar ropa/tänka Hej! än. Det kan också vara för att de tycker att min mage är gullig, vad vet jag?


Efter några veckor när jag kände mig rätt sliten, ont i ryggen och så, är det som att kroppen ännu en gång anpassat sig och jag känner mig mycket fräschare igen. Till viss del eventuellt för att jag vant mig, det är ju fortfarande tungt vissa dagar men (ta i trä) har inte ont alls, någonstans. Hashtag tacksam, et c.

Spaat

Asså, gu' så skönt med spa.


Det gick upp både för Make och för mig hur gravid jag är i huvudet Utöver "i magen", då'rå. Jag låg i fyra timmar i spat och bara stirrade rakt ut i luften. Pillade inte med mobilen (orka), läste inte bok (fast jag hade med en). Jag bara stirrade rakt ut i luften. Tänkte knappt en tanke. Väntade på att få någon form av uppenbarelse, inte ska det vara möjligt att låta tankarna sväva fritt i fyra timmar och inte 'komma fram' till något? Jo, tydligen.


Nu är jag nästan ännu mer slö än tidigare. Hade hoppats på att få känna mig utvilad och det är jag väl egentligen, men samtidigt ännu mer mosig i hjärnan. Hade gärna åkt raka vägen hem och sovit ytterligare några timmar.

IPK

Vet inte om det är vedertaget, men här på jobbet har folk senaste veckorna fått IPK-sjukan. I princip klart. Allt är IPK och jag har smittats också. IPK hit och IPK dit. Lite farligt, för alla vet ju att de sista tio procenten av en uppgift är de som är svårast att komma förbi men det blir så lätt att man ba' IPK!


Annars är frasen "Tänkte inte på det" väldigt poppis här. Det är lite ingenjörshumor och refererar till någon Lorry-sketch som jag försökt hitta på Youtube utan att lyckas, men den heter typ Patentverket. Uppfinnaren som söker patent på en pryl och så är det alltid något grundläggande han missat. "Tänkte inte på det." säger han då. Mkt roligt.

Vad man lärt sig efter 10 år på den här typen av arbetsplatser är att det alltid finns en eller några usual suspects, något som alltid är tacksamt att skylla på. Lite som när en bil inte beter sig som den ska kan man alltid föreslå att "Det kanske är en säkring?" och så får man en tankfull blick och nickning och "Ja, det kan det faktiskt vara..."
Jag frågade för ett tag sedan vad som är vår usual suspect(s) och enligt uppgift är den mest tacksamma syndabocken "flödesgivaren" så varje gång teknikerna vid fikabordet diskuterar någon maskin som inte funkar som den ska inflikar jag något om flödesgivaren. Får alltid en förvånad/imponerad blick innan de kommer på hur det hänger ihop.

Snabba puckar

Apotea, alltså. Skickade beställningen igår efter lunch. Idag på morgonen har jag SMS om att grejerna finns på DHL på andra sidan gatan.

Har minimal förståelse för webshoppar som inte kan leverera grejer till dagen efter. Beställ något från H&M och man får vänta närmare en vecka. Kanske inte så konstigt att det går dåligt för dem.

Detta kli

Börjar inse att jag inte kommer komma tillrätta med den däringa svampinfektionen på den här sidan förlossning. Vet inte hur mycket salva jag kletat på och piller hjälper 1-2 veckor men sedan är det tillbaka igen. Blir tokig på att de bara säljer piller tillsammans med salvor, så nu har jag tre tuber och det känns så onödigt. Nämnde det för en kompis nyligen och hon hade haft enorma besvär av samma sort under sin graviditet, inget hjälpte.

Men tips från smålänningen: Köpa Canesten (piller i tre-pack) på Apotea.se istället för på vanliga apoteket. Jättemycket bättre pris och så får jag det levererat till DHL tvärs över gatan.

Slipping through my fingers

Fick feeling och ABBA-lyssnar på Spotify. Är det tisdag så är det. Jag hatar tisdagar, tillsammans med c:a 80% av universums invånare. På tisdagar är allt tillåtet.

Jallafall, kommer fram till Slipping through my fingers men stänger av. Kan inte lyssna på den. När vi gifte oss höll inte mamma något tal, hon har liksom inte riktigt förmåga att uttrycka sig, är inte kompis med ord. Däremot hade hon (med pappas hjälp) satt ihop ett bildspel med bilder på mig från dagen jag föddes tills jag gifte mig (de saxade in en bild på slutet), och så spelade de Slipping through my fingers. Stundtals lite 'pinsamt', bilderna på den sura tonåringen som blänger mot kameran eller gör sitt bästa för att inte bli störd i sin lilla bubbla, men ändå så fint. Oj, så rörd jag var.
Det var, bortsett från när vi sa Ja, det mest känslosamma delen av hela dagen men nu undviker jag den. Blir gråtig bara av de första textraderna.


Det där med att vara känslosam är liksom inte min grej. Inte på det sättet i alla fall.