Alla har ju olika inställning och jag är ju normalt sett av uppfattningen att föräldrar får skapa sin egen Social Media Integrity Guideline for Underaged Family Members men så här tänker jag:
Jag lägger ut en hel del bilder och ibland filmer på Son med tumregeln att det ska vara positivt. Att vi gör något mysigt eller att han gjort något gulligt osv. Det är inte för att hålla uppe någon slags perfekta-familjen(HAHA!)-fasad, utan för att det känns schysstare mot honom. Vad hade jag själv tyckt om någon postade inlägg om mig? Gick de ut på att jag gjort något fint hade jag gillat det. Gick de ut på att jag är asjobbig och att vederbörande är astrött på mig; Mja, mindre kul.
Make är lite mitt rättesnöre. Nu tycker han att det är okej att jag publicerar bilder på Son men i början ville han absolut inte att jag skulle göra det. Samtidigt vet jag precis vilka bilder han tycker är okej att jag lägger ut och vilka han skulle tycka var fel. Är jag osäker frågar jag mig själv hur Make hade reagerat, och låter det styra.
Vad jag verkligen inte förstår är folk som lägger ut bilder på sina barn när de slagit sig och gråter. Vad är det för fel i föräldrarinstinkten när ens barn gråter och kanske är chockat men ändå ska man ta upp telefonen och en bild, som dessutom ska delas i flödet. Va'faaaaan?! Två generalfel: Fota ditt ledsna barn och sprida bilden! Helt obegripligt.
Så har vi det där med nakna barn. Jag antar att föräldrarna är av inställningen att nakenhet inte är något att skämmas över, att bilden är fin, att den bara är bakifrån men ändå - jag skulle inte lägga ut en bild på Son naken. Jag har dragit gränsen vid midjan.
Något mer luddigt, som egentligen inte är "fel" men som jag ändå känner för egen del: Väldigt små bebisar. Kan inte förklara det och klandrar inte föräldrar som gör det, men för min del, för mina barn, bär det mig emot att lägga ut bilder när de är för små. De är så sårbara liksom, har precis kommit till världen. Det har varit samma sak med ultraljudsbilder, det har jag inte heller velat publicera, ens om Make hade tyckt att det var okej, kanske också för att de är så små och omedvetna, ligger där i sin varma mysiga miljö och har ingen aning om världen utanför. Jag lade ut en UL-bild på Son men först efter att han fötts. Fråga mig inte om logiken. Det finns ingen, bara ren och skär instinkt.
Andras barn: Frågar alltid om lov innan och verkligen, verkligen bara fina bilder/sammanhang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar