35+6

Försökte boka om morgondagens MVC-besök pga Make måste åka till Stockholm och hamnade i telefon med barnmorskan jag kom ihop med så väldigt med när fosterrörelserna inte kändes som de skulle. Hon borde verkligen inte jobba med det hon jobbar med.


"...och vi försöker rådda allt med skohorn så nu när du säger att du vill boka om din tid så tror jag att jag ska börja gråta!" säger hon till mig. Okej, jag fattar, de är tungt belastade, två barnmorskor (inklusive min) sjukskrivna men då kan man väl bara lugnt och stilla säga att det är lite hektiskt och nej, tyvärr finns inga lediga tider nästa vecka heller. Jävla drama queen.


Så jag får ta med mig Son (ett logistiskt projekt) till MVC imorgon. Inte mer med det.


Ehhh, f ö är det nästan bara en veckas jobb kvar. Nästan så det börjar kännas lite stressigt. Inte hört något mer om orgförändringarna, annat än att head count på vår arbetsplats blir oförändrad och på hela taget samma-samma som nu fast någon ska bli chef. Det spekuleras obefintligt inom teamet kring den saken. Ingen har ens frågat om det blir en extern eller intern rekrytering. Jag tycker att jag får lite mer kollegiala vibbar från ledningsgruppen, tar det som ett gott tecken men vägrar ropa/tänka Hej! än. Det kan också vara för att de tycker att min mage är gullig, vad vet jag?


Efter några veckor när jag kände mig rätt sliten, ont i ryggen och så, är det som att kroppen ännu en gång anpassat sig och jag känner mig mycket fräschare igen. Till viss del eventuellt för att jag vant mig, det är ju fortfarande tungt vissa dagar men (ta i trä) har inte ont alls, någonstans. Hashtag tacksam, et c.