Käck och Munter

 Idag ska jag äta lunch med min käcka sedan-i-våras-nya kompis. Vi har ju träffats tidigare, för länge sedan men blev nyintroducerade till varandra genom den gemensamma kompisen Munter. Den här frågan om det är okej att gå vidare att träffas på tu man hand, utan den introducerande parten, den är knivig men idag blir det av och jag går och känner mig skyldig, rädd att bli påkommen. Fan också. Hur hade jag känt om det var tvärt om? Antagligen inte så bra. Vilket avgör saken. Skickade just ett sms till Käck och frågade om vi borde. Få se vad hon svarar. 
Ok, liveblogg här. Hon svarade Självklart! och sköter det så snyggt att hon skickar ett sms till oss båda och frågar om vi är sugna på lunch på kort varsel. Wow, det är en relationsstrateg av nästan/minst min egen kaliber! 

Munter, hon är alltid trött. Varje gång man frågar hur det är säger hon att hon är trött, och lyckas låta som att det är tillfälligt, nästan som att hon är överraskad själv. Hon har ingen energi, säger hon. Numera svarar jag Säger du det? varje gång. Det är ju inte det att hon egentligen har något särskilt som objektivt sett låter jobbigare än någon annans (det är jobb och vardagspussel och barn som bråkar och renovering i sommarstugan) och jag kan lyssna, men jag känner oftare och oftare att jag drar mig för att träffa henne för att jag inte är på humör. Jag som ändå tycker att jag är bra på att liksom möta andra där de är och ha förståelse för alla alla har sina bekymmer och så, börjar uppleva hennes ständiga lågintensiva problem i tillvaron som rätt... gnälliga. Man får knappt säga att någon är gnällig, hon kanske är deprimerad eller något. Borde jag rekommendera henne att kolla möjlighet till serotonintillskott med en läkare men det är heller inte något man kastar ur sig om hon själv inte ser sig själv som deprimerad. 

Barn och ungar

 Jag tror att det går bra för Son i Fklass. Han har inte sagt något annat senaste tiden men jag är fortfarande nervös, tänker mycket på det och jag har blivit feg på ett sätt jag skäms över men inte kan hjälpa. Förra veckan skulle vi köpa inneskor till honom, att ha i skolan, och han fastnade direkt för ett par rosaglittriga och lilla älsklingen, jag höll på att börja gråta för en del av mig älskar att han vill ha rosaglittriga skor men en annan, tyngre del är rädd att de andra killarna ska reta honom för att han har tjejskor och att han inte ska vilja ha dem sedan. Han är så mild och mjuk, tacksam att reta. Jag litar inte på de andra barnen. 

Lite avundsjukt har jag tänkt på Underbara Claras barn, som ser ut som små ufon, och tänker att de kommer undan med det. Eller? Jag antar och det och hoppas det, men vad krävs för att det ska gå? Jag skulle vilja uppmuntra honom att gå sin väg men vågar inte. Och tjejerna man ser utanför Fklassen på morgonen innan de går in. De står i grupp, håller om varandra, har kul, pratar och har sin gemenskap. Killarna är matcho redan. Står var och en för sig, blänger på varandra, knuffas och jag ser en kille som repar en näve gräs och lägger på Sons huvud. Jag ser att Son inte gillar det och när killen vänder ryggen till börjar Son peta ner samma gräs i hans luva. 
Vad gör du?! ser jag killen säga när han märker. Son ser filurig ut men också vaksam, vågar inte säga Vadå, du började. Jag vill klappa till den där killen. Jag vill klappa till alla som inte är snälla med Son. Jag vill lära honom hur man ger svar på tal men vet att även om vi drillar manus har han inte pondusen som krävs i stunden. 

Han behövde komma ifrån dagiset men ändå längtar jag tillbaka lite. Det hade varit fint om han fått vara liten en stund till. 

Champagne problems

 Vi har bokat Frankrike i vinter! Yeay! Smålänningen gottar sig åt hur billigt det blev! Eftersom vi använder SAS Eurobonus-kreditkort till typ alla inköp samlar vi en massa poäng så nerresan blev helt gratis. Make bokade hemresan med Norwegian - 3400 spänn för hela familjen. Värt! 

Det blir så att vi flyger juldagen, ganska tidigt. Först sa Make tvärnej, för det kommer betyda att vi måste bo på hotell i Malmö eller Hyllie julaftonsnatten och i ca två sekunder tänkte jag Nej det går ju inte men så lika snart Fast varför inte? Barnen älskar att bo på hotell och det kan bli en mysig grej. Äta jullunch med mina föräldrar, byta julklappar och ta ett eftermiddagståg söderut. Barnen blev eld och lågor över idéen, Make tjurade. Det tog honom ett dygn att smälta en inte-som-vanligt-julafton men när han väl gjort det var allt peachy. 

Inatt låg jag och tänkte på att vi kommer fram på juldagen vilket jag misstänker är en av de stängdaste (eh) dagarna om året. Frankrike är ju lite mer som Tyskland, inte ens självklart att hitta en mataffär som är öppen på söndagar. Oroade mig lite för att inte få tag på mat. Tjoho, i-lands och u-landsproblem i ett! När vi kommer dit har det inte varit någon i huset, utöver snickare (och städerska som svärfar har lovat att stå för innan vi åker) på över ett år. Till och med kaffet i oöppnade förpackningar lär vara smaklöst. Ett helt jädra år har huset stått orört. Dessutom ganska sannolikt att bilen inte startar och om den startar måste den till verkstan direkt för... jag minns inte, men den måste i alla fall in. Gissar att vi får ta hyrbil några dagar. Jag måste kunna åka till stor-Carrefour. 

Sådant man vill göra: Trädgården

Okej, vi fortsätter på temat Prata Om Vad Vi Ska Göra.

Om 2020 var ett renoveringsår blir 2021 ett trädgårdsår.
* Vi behöver lägga en jäla massa plattor. Trädgådsgångar. Jag tycker att det är snyggt med singel (och kostnadseffektivt misstänker jag) men tror att det är opraktiskt och svårare att hålla rent? Även utanför garaget (som liksom har egen infart längst ner i trädgården) behöver vi lägga plattor och rensa upp. Det ser riktigt, riktigt skräpigt ut där. 

* På baksidan av huset, mot ekskogen till, har vi nu ett smålandsstaket/gärsgård som är helt genommurken och bitvis till och med har trillat omkull. Jag är inne på ett s k kastanjestaket och tror att jag fått med Make på banan sedan vi såg det i Skåne. 

Jag tycker att det är fint! Vet inte varför men jag associerar det till England, tycker det ser "engelskt" ut? Det kommer på rulle och grånar fint med tiden. 

* Jag behöver ta omtag på odlingslådorna. Två av dem är hemmabyggen från tidigare ägaren och de har liksom börjat rasa ihop i år. Två av dem är pallkragar. För några år sedan grävde jag ur runt och lade singel. Det har fortfarande hållit sig snyggt. 

Till nästa år ska jag fokusera på att plantera sådant som ger mer än en-skörd. Alltså, att så morötter: Då får du i bästa fall ut en morot på 10 cm men om du sår en bönplanta får du ut en massa bönor/planta och man kan sätta dem nästan lika tätt som morötterna. Även sockerärtor är bra, oj så mycket sockerärtor vi plockat och ätit pinfärskt i sommar! Funderar på hur det är med lök. Försökte mig på rödlök i somras men en sättlök gav en ny lök så vad är poängen!? 

* Vill lägga singel eller plattor bakomhuset, i hörnet med källartrappa, torkvinda och utkastare så att det blir snyggt och prydligt där, och så att det inte blir så smutsigt i tvättstugen när man springer ut och in. 

* Samma sak utanför förrådet (som vi byggde bakom carporten. Det blir lerigt och dant där, tänker att lägga plattor eller singel i hörnet utanför förrådsdörren och göra fint med planteringsbordet (egentligen en såndär liten avlastningsbänk från Ikeas kökssortiment) som står där. Lite hyllor och krokar på fasaden. Kanske, nu när jag tänker efter, ska ställa planteringsbordet vid utkastaren istället. Hm. Logiskt med tillgång till vatten när man planterar? Får fundera på det lite. 

* De som är trädgårdsintresserade i flödet pratar om att det är dags att sätta lökar. Redan? Ja, kanske det kanske. Jag petade ner ett gäng på vinst och förlust vid årsskiftet nu senast, för att trädgårdsarkitekten vi bollat med sa att det kunde funka och fick mig att inse hur mycket jag skulle behöva lite blommor frampå vårkanten. Det gick okej, det kom upp lite här och var men ja, egentligen ska man ju sätta nu på hösten. Det kanske får bli en liten beställning närmaste tiden. 

* Något som inte kan vänta till 2021 utan måste fixas "pronto" är beslysning! Vår huselektriker är bra men populär så man får tjata lite på honom. Vi drog alla gulrör och sådant i vintras, så nu är det bara för honom att slutföra:
- På framsidan har vi en (uppskattat) 300 år gammal ek. Under den blir det en strålkastare i marken som ska lysa upp kronan och stammen. Kommer bli mycket effektfullt. Jag testade med snickarnas 40W ledlampa i vintras och det var lagom styrka. 
- Vi kommer sätta mindre spots på tre av äppelträden. Trädgårdsarkitekten rekommenderade starkt att bara jobba med belysning på träden, inga andra lyktor i trädgården. Hon sa att det ändå kommer bli tillräckligt med ljus.  Jag ser så mycket fram emot att se mer än bara kolsvarta fönster den här vintern. Vi har haft noll ljus i trädgården hittills.

- Längst ner i hörnet i trädgården kommer jag be honom bara sätta ett eluttag och lutar åt att bara ställa dit något 'portabelt'. En isbjörn i akryl kanske, höhö. 
- Vi har ingen fasadbelysning alls men har äntligen enats om lyktor. De måste vara uppåtriktade eftersom elektrikern av någon anledning drog ut kablarna så pass lågt. Han hade väl i o f s kunnat sätta armaturen högre och dra kabel en bit på utsidan av väggen men. Ja, vi har enats så låt oss inte börja från början. 

Och matchande till grindstolparna (SÅ nöjd med att få beslysning där, det har vi alltid saknat!)

Så där har vi lite att se fram emot! 
Tjoho!

Falla på läppen

 Igår var Make på jobbresa med övernattning och naturligtvis gjorde lilltjompan en dubbel kullerbytta nerför hård cementtrappa. Det störtblödde från sprucken läpp och uppslaget tandkött, blod blandat med saliv och jag hade vit blus på mig. 

Jag är lite stolt över att jag är så bra på att hålla huvudet kallt. När sådant händer är det som att jag blixtsnabbt bockar av efter severity. 
Hon svimmade inte utan är vid medvetande. Bra.
Hon skriker. Bra.

Och så undan för undan det man kan kolla av lite allt eftersom. Verkar hon ha slagit huvudet? Verkar något vara brutet? Klarade sig tänderna? Något som behöver plåster? Andra tecken på hjärnskakning?

Kanske är det onormalt/osunt, men jag får inte ens stresspåslag, trots att min vita blus blir rödare och rödare och hon skriker och är jätteledsen. Jag känner med henne, det är ingen brist på empati, men när jag på några sekunder konstaterat att hon inte verkar vara allvarligt skadad är jag lugn, håller om henne, försöker trösta. Det var samma sak i våras, när Son och jag blev påkörda i bilen; så fort jag sett att han verkar oskadd blev jag helt lugn. Darrade inte ens lite i knäna, varken då eller sen. 

Det blev ändå en mysig kväll, kanske just på grund av olyckan. Son var så otroligt fin med lillasyster och hjälpte till med allt. Han som brukar tycka att det är "orättvist" att han ska bära sin egen jacka hem från skolan hämtade allt jag bad om och pysslade om. Det blev mycket godsaker. Hon fick i princip glass till middag, det var det enda som gick ner och då fick han också glass (till efterrätt). 

Jag hade förberett färska vårrullar till mig själv, lagt ett gott vitt på kylning (älskar att lyxa när Make är borta) så fyra-fem timmar senare, när jag var säker på att hon inte visade några tecken på hjärnskakning och hon somnat, lät jag Son titta på film med chips och Festis medan jag själv åt mina vårrullar, drack lite vin och tittade på serier på iPad. Alla var snälla med varandra, inga hårda ord, ingen frustration, fina ord och kärlek. Son skulle få sova i min säng hela natten och gottade sig åt det. En fin kväll. 

Idag ser hon hemsk ut, lilltjompan, alldeles svullen över munnen men hade inte ont och sprang som vanligt glatt i förväg in på dagis. 

Distraktion: Fint hemma?

Nå, låtom oss försöka glömma oron över hårt klimat på skolgården, en sexåring som verkar rädd för sina klasskompisar och skitungar (inklusive min son) som sjunger allsång medan de väntar på att fröken ska släppa in dem, någon variant på Blinka lilla stjärna fast med våldsamt och definitivt olämpligt innehåll. Blängde på Son som gjorde grimaser och försökte se oskyldig ut. Naturligtvis Gabriel som var ledde det hela och fröken var inte nöjd. Skitungar. 

Låtom oss istället prata om häääärliga ytligheter och hemmafix man vill göra! Att prata om sådant man vill göra är nästan lika roligt som att göra't, visst? Åkaj, följande grejer går jag och fnular på:

-

Lilltjompan har ju i sitt rum platsbyggd säng under snedtaket, inklädd med pärlspont så det är som en liten koja. Supermysigt, samma tanke som bilden. Det blev ett litet extrautrymme över bakom samma pärlspontsvägg, en golvyta på ca 1x1 meter men under snedtaket så jag kan bara stå raklång i öppningen (anpassad så att man ska kunna sätta en garderobsdörr där). Vi kallar det utrymmet för hennes koja, jag klippte ut en bit överbliven ryamatta och har lagt in några överdimensionerade kuddar, satt upp en ljusslinga och vi sitter nästan alltid därinne och läser godnattsagan. Nu drömmer jag om att måla insidan i en härlig gammelrosa färg, och gärna något guldigt. Jag letade efter bara någon sorts guldig väggdekoration i dekorplast men hittade istället...

...Banksy-dekorationer. Jag är ju svag för Banksy, blir lite darrig av bilderna men kanske inte så mycket som passar att ha på väggen hemma. I alla fall skulle inte Make tycka det. Men flickan med ballonger tror jag att jag kan sälja in till honom. Vi har nämligen ett väggutrymme som är lite högsmalt och jag skulle vilja ha något där för balansens skull och hon hade varit perfekt. 

Make tycker förnuftigt nog att man ska göra saker och ting i rätt ordning och primärt behöver vi måla sockeln på huset. Det har tillkommit ganska mycket sockel i o m tillbyggnaden och ja, det gör mycket för intrycket att få den fixad men det är ett så stort projekt och man ska hålla på att tvätta först och sådant tråkigt. Han är så 'gating' liksom. Tycker alltid att man inte kan göra småsakerna ditten innan storsaken datten är klart och då blir det så att inget blir gjort.

Son har vi lovat ny säng också och jag har googlat hack på sängstommen KURA från Ikea. Inspirationen tar ju aldrig slut! Son är eld och lågor över det, att han kommer sova lite högre och ha som en koja under. Han är lite sotis på lillasysters fina krypin. Förra helgen gjorde jag en riktigt proffsig ritning baserad på KURA, precis som man gör riktiga konstruktionsritningar. Jag gjorde t o m en bill of material i tabellformat med hur många av varje del, måttsatt med radier på vinklar, funderade ut hur man skule fästa ihop det på bästa sätt och satte även in fästelementen i BOMen. Inte för att göra mig till, utan för att det känns naturligt att göra så. Jag har blivit indoktrinerad på jobbet. Det bor kanske en liten ingenjör i mig numera, vem hade trott att det skulle hända? 

 

En ganska liten grej som behöver göras är att måla utsidan av stoooora fönsterpartiet som vetter mot skogen på baksidan. Jag började måla det när jag var gravid med lilltjompan och Son och Make var bortresta en vecka, men vågade inte klättra på stege så det blev inte klart. Det ser HEMSKT ut, men eftersom det är mot skogen är det inte så många som ser. DET skulle jag kunna ta tag i och få klart på en förmiddag. 

Som lite bonus har jag senaste veckan röjt ur en gästrumsgarderob som bara innehållit en massa mög och nu kittar jag upp ett pysselskåp där! En livslång dröm, det där med pysselskåp. Allt snyggt och prydligt och tillgängligt. Igår var jag på Erikshjälpen och köpte flera påsar med gamla avklippta halsband som jag satt till sent igår och rensade från metalllänkar och lade i låda med småfack. Streck i räkningen att hålen i det flesta av pärlorna var så små att barnen knappast får igenom sina resårtrådar, men antingen får vi köpa nylonlina och knäppen, eller så får de använda de pärlorna till annat. Oerhört tillfredställande och mysigt är det i alla fall!

Skitunge, pt 19

Igår när jag hämtade Son var han så upprörd och ledsen. Han hade skrivit "Gabriel hatar Son" på ett papper och visade mig men när jag och personalen försökte förstå vad som hänt ville han inte svara utan gömde sig bakom en dörr och ville uppenbart inte prata. 

Senare hemma, när han lugnat sig, frågade jag och då sa Son att Gabriel varit hans enda kompis på fritids och när Son ville vara med och leka hade Gabriel gjort en lottdragning; om Son drog ett papper med ett streck på fick han vara med och leka men om pappret  var tomt fick han inte vara med och leka. 

Det kändes så utstuderat och elakt. Make och jag pratade om det och när barnen somnat ringde jag Gabriels mamma. Det var ett bra samtal, jag återgav Sons upplevelse och sa att vi oroar oss för att han ska komma fel på 'at med kompisar nu när han gått över till skolan, att något ska hända så att han inte vill vara där. Det är ju ett annat klimat. Hon sa att så som jag beskrev det lät det naturligtvis inte okej men hon ville prata med Gabriel. Naturligtvis, sa jag. Gör gärna det, det finns ju alltid två sidor av saken. Bra att vi kan prata om det direkt med varandra och inte behöver gå vägen via personalen på fritids som en mellanhand. Det höll hon med om, och jag måste säga att hon tar 'kritik' mot sitt barn alldeles fantastiskt bra. De flesta hade nog blivit sura och defensiva men hon är pragmatisk och klok. 

Make tyckte, efter samtalet, att jag borde tagit upp allt som Gabriel gör och gjort, allt från alla fula ord han lär Son, till ramsorna till sådandär småelakt som liksom bygger på och bygger på. Jag sa att man helt tappar trovärdigheten om jag kommer med en tjugopunktslista med saker deras barn gör som vi inte gillar. Nä, här får vi faktiskt noga välja våra strider. 

Idag på morgonen kom SMS från mamman. Gabriel hade sagt att både Son och en annan kompis ville följa med honom hem och leka och Gabriel ville ta med båda hem men kunde bara välja en, så därför lottade han. När jag stämde av med Son kröp det fram att det nog var så det hade gått till. Herreminje. Ja, då är man glad att man hållit en ödmjuk och diplomatisk ton i samtalet med mamman igår, inte gått på så som Make hade velat att vi skulle göra. Jag ska inte säga 'slutet gott' för vi vill fortfarande att Son håller sig så långt från Gabriel det går, men i det här fallet fanns det ju ändå en bra förklaring och vi måste också komma ihåg att Son kanske vrider saker och ting lite väl ibland. Å andra sidan är skolan hans arbetsmiljö och han måste trivas.