Scener ur ett äktenskap - Sexualbrott

Igår var barnen hos mormor och morfar så Make och jag fick tillfälle att äta middag tillsammans i relativ lugn och ro. Han läser straffrätt nu, en mycket tyngre och mer avancerad kurs än han trott. Jag kallar mig för köksbordsjurist, i bemärkelsen att vi ofta pratar juridik vid middagsbordet. Jag tycker det är spännande och det blir så att jag snappar upp en hel del. Nu när han pluggar blir det ofta över matborden samtal kring det han läst under dagen. Igår: Sexualbrott (tjoho!)

Det är lite elefanten i rummet. Han vet att jag har min historia men jag har aldrig berättat om det och han har aldrig frågat. Jag ser på honom att han tänker på det när vi pratar om det på ett teoretiskt plan, det är som att han tittar efter en reaktion hos mig. Samma som om vi ser en film och det sker ett övergrepp, då tar han min hand och kramar den som att han tror att jag ska bli upprörd eller berörd av det jag ser. Det blir jag inte, inte mer än någon annan. Heller inte av att diskutera lagstiftningen kring sexualbrott. 

Vi pratade mest om den nya lagstiftningen som kom nyligen, det här med att (förenklat) man flyttat positionerna till att i stort sett behöva kunna bevisa att den andra ville, snarare än som det var tidigare, att den utsatta behövde bevisa att hon (för det mesta hon) visat att hon inte ville eller blivit tvingad, inte kunnat säga nej. Tveeggat. Jag tycker på ett sätt att det är bra, jag hoppas att det på sikt kan förändra mentaliteten så att grundinställningen är att man aktivt ska visa/säga att man vill ha sex. Passivitet/osäkerhet ska vara lika med nej om man inte aktivt ger uttryck för motsatsen. Det bästa är ju om folk lär sig att fråga om de är osäkra. 

Nackdelen är att det blir ännu snårigare juridiskt och man ersatte ganska konkreta exempel på vad våldtäkt var till något väldigt luddigt och svårdefinierat, vilket inte leder till något gott.

Personligen tror jag ändå att det är bra, mer ur ett perspektivet "attitydförändring" än ur ett juridisk perspektiv. 

Det blev i alla fall en spänstig diskussion över den butiksgrillade kycklingen och Make sa, som  många gånger förr, att jag borde ha blivit jurist för jag hade varit jäkligt bra på det. Ti-hi, äsch då. Till och med så vi hamnade i ett närapå rollspel, jag som tog en anklagande roll och han en defensiv. 
"Vad i hennes beteende var det som gjorde att du drog slutsatsen att hon ville ha sex?"
"Tja, hon gjorde inte något motstånd och sa inte att hon inte ville."
"Nej, men det var inte det jag frågade. Jag frågade vad konkret i hennes beteende det var som gjorde att du utgick ifrån att hon ville ha sex?"

O s v. Till slut flinade han lite och sa att jag löst hela tolkningsproblematiken. En sekund funderade jag på om han var sarkastisk men det är inte hans stil. 

Ja, det är sånt vi pratar om över middagen. När inte barnen lyssnar, naturligtvis. 
"Mamma, vad är våldtäkt?" 

Haha, nej tack. Inte än. 

Dagens win

Innan klockan 8 på morgonen; kanske lika bra att stämpla ut och åka hem nu?

Jallafall, när jag gick på föräldraledighet slutade jag helt använda mina egna betalkort och övergick till att bara använda vårt gemensamma kreditkort. Det har jag fortsatt med. I gengäld sätter jag över i stort sett hela min lön på vårt gemensamma konto. Det hände sig vid något tillfälle att jag skulle tanka bilen och krediten på vårt gemensamma kort var slut (vi har höjt den ett antal gånger hehe) och när jag skulle använda ett av mina egna visade det sig att jag inte kunde minnas en enda pinkod. 

Åh, så jobbigt men så till Dagens Win: Idag upptäckte jag att man kan logga in på sin internetbank och hämta pin-koden! Busenkelt! Fattar inte att jag inte kom på det tidigare?!

Blame game

Lång historia kort. I vårt renoveringsprojekt på jobbet har det nu skitit sig så ofantligt att jag inte ens kan må dåligt över det. Det hade blivit "en miss i kommunikationen" och målarens offert hade inte täckt hälften av jobbet som skulle göras. Visade det sig när fakturan kom. Den var på 140 000 istället för 67 000 som vi utgått ifrån. Vi som fått skit för att budgeten gick över några 10 000 kronor.

 

Här har vi på ena axeln den lille djävulen som säger att det var Fastighetskillens fel. Det är han som skött all kommunikation med målaren och han har varit så himla nonchalant i hela den här processen.

På andra axeln den ljuva ängeln som predikar give-credit-take-blame. Ängeln vinner. Jag kommer inte slänga Fastighetskillen under bussen när en viss person kommer ångandes och vill ha en syndabock. Vi är överens om att inte säga något mer än att det blev fel och att vi tar ansvar. Eller tar skulden, kanske.

I mitten jag som känner att jag drog det korta strået så inåtahelvete. Han gjorde bort sig men jag kommer bära hundhuvudet tillsammans med honom för man kan inte delegera ansvar och jag tänker inte skylla ifrån mig fast jag så enkelt hade kunnat. Man ska inte skylla ifrån sig. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer anmäla mig frivilligt till ett liknande uppdrag. Det har varit en bajsmacka hela jävla vägen.

Relationstrött

Lite relationstrött just nu. Make var bortrest ons-söndag och det är kanske konstigt att säga men så skönt att han var borta. Jag njöt verkligen av att få rå om mig själv och barnen på egen hand. I cirka en sekund när vi hämtade honom vid tåget i söndags kände jag "Jaha, nu var det slut på lugnet" fast det är ju orättvist. Det är bara konstigt att det blir som mer jobb när han är hemma än annars. Känns som att det blir stökigare och fler måsten.

Så är vi just nu inne i en rätt tråkig period. Han är trött och drar sig undan fysiskt. Jag känner mig inte uppskattad och blir på dåligt humör. Jag vill liksom att han ska bekräfta mig och vår relation. Jag börjar vara så innerligt trött på att han alltid är så trött. Jag borde vara empatisk och förstående men det blir svårare och svårare. På insidan skriker jag MEN SOV DÅ OM DU NU ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT men den mogna och förståndiga sidan av mig vet att han inte vill något hellre än att sova, han kan bara inte. Så jag är just nu nästan 49/51 otålig tonåring som ba' ME! ME! ME! ME! respektive empatisk och tålmodig Vuxen som ba' Oroa dig inte för det, det löser sig, ingen press!

Han säger att det är tillfälligt, att han bara är inne i en dålig period men jag känner (och det vågar jag inte säga för jag vill inte göra honom ledsen och det är inte konstruktivt) att han varit i en dålig period sedan vi träffades för tio år sedan. Han har alltid sovit dåligt och sömnbristen har som mer regel än undantag påverkat lust och drift. Jag skulle hellre säga att vi haft bra perioder snarare än dåliga perioder. Vet bara inte hur jag ska komma någon vart med det just för att det så lätt blir till att han känner sig… jag vet inte, anklagad? Påhoppad? Utpekad? Att det bara är hans fel? Inget av det kommer hjälpa vår relation eller hjälpa honom sova bättre/få gnistan tillbaka. Vad gör man?

Man ska ju inte "leva genom sin man" men jag är så jädra STOLT över min. Fan vad duktig han är! Det gulliga är att han tycker samma om mig. Vi är varandras största fan, haha. Jaja, vasågod att kräkas. Jallafall, igår hade en rekryterade ringt honom och jobbet de undrade över var ett sådant freaking TOPPJOBB. Delägare på advokatbyrå kändes plötsligt väldigt blaha-blaha i jämförelse. Men Make kan ha lite svårt att ställa om fokus snabbt så han hade ganska snabbt avfärdat rekryteraren eftersom tajmingen kändes fel. I o m att han just bytt jobb, pluggar vid sidan av osv.

På kvällen pratade vi om det och jag sa att han ju förihelseike måste PRATA med dem i alla fall. Det är ju en sådan chans som aldrig kommer tillbaka när man bor där vi bor och om han tror att han kanske skulle vilja hoppa på det måste han ge sig själv chansen att fatta ett informerat beslut. Fick honom att nästan lova att ringa tillbaka till rekryteraren idag.

 

Det är inte första gången han avböjt något på grund av något obetydligt praktiskt skäl men tur att han har en fru som ser möjligheter som vore de skrivna i neon. När hans pappa ringde för några år sedan och frågade om han ville följa med som "rådgivare" på ett möte om fastighetsinvestering i Stockholm sa han nej för "det var mycket på jobbet" men jag fattade att det kunde vara början på något annat så jag fick honom att fatta att han borde åka och ja, pappan hade ju i åtanke att de skulle göra investeringen tillsammans – nu är vi två år från exit och det blir inga fuck off-pengar, men det ser ändå ut att bli en hygglig avkastning. Min förtjänst! Typ, hehe.

 

F ö händer det grejer där jag jobbar också. Det ska kommuniceras en stor organisationsförändring idag. Det ryktas att världshistoriens största och mest osympatiske snackpelle, en sådan som kan exakt inget, som slänger skit omkring sig och som bara lämnar kaos och förödelse efter sig men som ändå på något magiskt sätt hela tiden klättrar, ska få sparken. ALLA håller tummar och tår! Hoppas hoppas hoppas hoppas.

Japp! Yes! Si! Oui!

Make åker till Kroatien med jobbet på onsdag. Kommer hem söndag. Känner mig lagom pepp på det, misstänker att det är ännu en icke-jobbresa med jobbet. Kanske inte lika lite jobb som Berlin för en månad sedan, men nästan. Tjurar dock inte över det. Nu har jag tid iväg innestående och jag är för mån om vår tysta överenskommelse om att säga ja till varandra för att ens börja fundera på att muttra. Jag ÄLSKAR att vi säger ja till varandra och att vi inte håller på med millimeterrättvisa. Värt så mycket!

Lelo Sona

I födelsedagspresent hade jag av Make önskat mig en ny "skak". Jag har haft samma modell (Nea från Lelo) två gånger i rad. De har hållit ganska exakt tre eller fyra (minns inte) år men sedan är batteriet slut. Senaste dryga månaden har jag varit helt utan. Make tog ett initiativ och köpte en annan variant, Sona – även den från Lelo. Den vibrerar inte utan skulle enligt beskrivningen använda ljudvågor för att stimulera djupare men samtidigt "milt" för "känsliga". Bara femstjärniga betyg så jag tänkte att ja vad tusan, jag behåller den.

Igår när jag hade en stund över testade jag den och… så märklig. Den är ganska stor och klumpig. Det är som en pip på den som man ska placera över klitoris och då ska ljudvågorna göra sitt. Det var bara det att det blev som ett vakuum i den där pipen och själva kanten var ganska hård. Visst gick det på bara fem-tio sekunder men en sån där platt historia, det gick för snabbt, hann inte byggas upp, gick inte att köra på något mellanläge. Testade två tre gånger till men sista gången, och då hade jag bara använt den några minuter sammanlagt, var jag så öm att det var omöjligt att fortsätta. Rent smärtsamt. Till och med idag är jag öm.

Blev så sur på alltihop, att jag inte bara höll mig till det jag vet funkar och att ett märke man tror ska ha så bra grejer säljer sådan skit. Fattar inte alla positiva recensioner, hur andra kan tycka att den är så bra för jag är rätt säker på att jag inte använder den fel. Kommer få köpa en Nea (igen) istället. Ska aldrig ha något annat. Jälaskit.