Jäklar om vi inte gått igenom vecka 12 nu! Tjoho!
Tänkte vänta med att berätta tills vi varit på ultraljud på onsdag men sedan blir det skönt att kunna säga något. Märker ju att folk går och sneglar på magen och kollegan i kontoret närmast har börjat komma med ganska tydliga anspelningar men jag skrattar bara och säger Jag har ingen aaaaaaning om vad du pratar om och han fattar att jag fattar att han fattar.
Inför teammiddagen i onsdags var jag tvungen att berätta för en kollega eftersom jag hade problem med de angivna menyerna, men samtidigt be honom be restaurangen vara lite diskret. Jag hade på känn att det skulle skita sig med diskretionen, det var lite för många steg mellan den som läser mejlet och den som serverar oss för att sådan information ska hänga med. Så servitrisen kom och undrade exakt vad jag var allergisk mot och jag ba' Asså, jag behöver ost som är pastöriserad och vill inte ha något som inte är tillagat. Hon ba' blinkade och sa Jag fattar. Jo, det gör alla andra också konstaterade jag när hon gått och de två svenskarna (varav den ena redan var införstådd) fnissade och sa grattis. Kunde åtminstonde hålla samtalet på svenska så övriga begrep inte (även om de naturligtvis har ögon att se med, de också.)
Nå, det gör inget. Tycker mest att det känns snyggt att berätta för chefen först. Bara det. Skönt att kunna vara gravid på riktigt sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar