Så man vaknade natten till måndag av att Son satt i sin säng och kräktes. Herreminje, varför har vi inte kittat upp för magsjuka bättre? Man ska alltid ha en skål i närheten. Och extra madrasskydd. Stackarn, han var så ynklig och mådde så dåligt. Liksom förra gången bäddade jag åt honom på spjälsängsmadrassen på badrumsgolvet, lade mig själv bredvid men kunde inte sova. Han fortsatte må dåligt och kräktes mer, flera gånger. Jag mådde illa redan när jag vaknade och blev påverkad så under en liten stund kom Make och höll skålen, jag desperatkräktes i handfatet (hann inte fram till toan) men det var bara vatten som kom upp.
Så låg jag bredvid Son tills han somnat ordentligt och inte verkade må dåligt längre. Jag nös och då viskade han "Prosit" i sömnen och det var så gulligt.
Så vi har hållt oss hemma hela familjen. Jag har vabbat, sådär så att jag inte ens öppnat mejlen i telefonen en enda gång. Istället har jag sovit middag när han har sovit, legat i sängen och kollat sjunde säsongen av Mad Men som kommit på Netflix nu. Make har jobbat hemma. Containment.
Det har varit mysigt. Son har varit pigg sedan den natten men ändå lite urvriden, som man blir. Gosigare än vanligt. I måndags gick vi bort till en byggarbetsplats i närheten, satt länge och tittade på när en stor grävmaskin lastade stenblock på ett lastbilsflak. Det var kallare än jag trott så jag knäppte upp min fleecetröja i XL och svepte in Son i den med. Vi fick plats båda två. Jag fick krama honom, hålla honom varm och så satt vi där och pratade och tittade.
Idag är det inskrivning. Hoppas få tid för KUB-ultraljud så snart som möjligt. Imorgon drar vi till Rom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar