Öhhh, glasögonen låg i glasögonfodralet. På skrivbordet. Sista stället man letar, liksom.
Och chefen gav tumme upp på att skippa månadsmötet imorgon. Jag gillar min chef. Visst, han är lite speciell, frågar aldrig hur man haft det på semestern, säger inte alltid hej, tror att jag ackumulerat pratat med honom kanske maximalt fem timmar (då räknar jag med prat om ingenting över lunch) sedan jag började här för ett år sedan. Han lindar aldrig någonsin in något och kan vara sjukt opedagogisk och är inte det minsta coachande. Jag brukar skoja lite om att från barn och chefen får man höra sanningen, så är det. Samtidigt är han en av de mest kompetenta personer jag jobbat med, han fattar rationella och välgrundade beslut på ingen betänketid alls. Kopplar vad man menar innan man själv gör det, kan på två sekunder formulera om en luddig frågeställning så att svaret blir självklart och han har alltid rätt. Inte på det där chefen-har-alltid-rätt-sättet utan han har helt enkelt tamejfan alltid rätt. Jag har en sådan chef tusen gånger hellre än en som är inkompetent och inte vågar fatta beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar