Syrran var hemma förra veckan. Som vanligt hade hon packat schema, skulle ha åkt till Stockholm en vända för att träffa sin bff men så blev lille killen risig så hon stannade hemma. Vi har umgåtts massor och det har varit så fint. Annars känner jag mig alltid utkonkurrerad av alla kompisar hon ska träffa men den här gången hade jag henne och lille killen helt för mig själv.
Det låter kanske lite ego men hon är så viktig för mig och jag hade gärna haft henne närmare hela tiden. Blod är ändå tjockare än vatten och jag älskar hennes sonnästan som vore han min egen. Det märks att han känner samma. Sista kvällen när han var trött satt han som en koalaunge i min famn och jag kunde natta honom utan kink. En så fin komplimang liksom.
Jag har inte tänkt på det så innan men när man har barn med någon delar man praktiskt taget blod, har ett blodsband. Mitt blod blandat med hans i två fantastiska små fristående enheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar