...då man sätter Son framför teven redan vid tre-rycket, micrar fyra kanelbullar, svär tyst när Son känner doften så man måste dela med sig av en bulle. En sådan dag då han ser anklagande på mig och säger ”Ibland blir jag så trött på dig” och det är mig han imiterar, för att jag har sagt det till honom. En sådan dag då man borde tänka på mammas vänninas barnbarn, han som föddes samma vecka som Son och nu fått diagnosen leukemi. Aggressiv. Man tänker på det men det hjälper inte, inte idag.
Imorgon blir bättre. I alla fall för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar