Gräsis

Sedan i fredags har resten av familjen varit hos Makes familj i Norrland. De kommer hem ikväll. Jag har sett fram emot denna helg i evigheter men ändå splittrade känslor över att vara utan dem.

I fredags rymde jag. Var iväg på hemligt (för alla utom Make) äventyr. Hela lördagen trött och urvriden. Kände mig ensam, lite deppig. Tillvaron platt och grå. Plockade hemma, blev lite gråtig av barnens gosedjur som låg överallt. Oroade mig för att något skulle hända dem. Föreställde mig resten av livet som ensam.

Söndag bättre. Städade det sista hemma, åt scones med en kompis. Att jag aldrig lär mig: Jag gillar ju inte scones. 125 spänn betalade jag, petade i mig en scone och drack två muggar kaffe. Uppskattar ju inte sötsaker heller, annars hade jag kanske fått lite mer valuta för pengarna.

Imorse: Världens bästa måndagsmorgon. Sov lite längre än vanligt (går normalt sett upp 5.30. Gjorde finfrukost med yoghurt, färska jordgubbar, ägg, juice, kaffe. Åt i sängen och läste bok medan det var regnsnöhagelstorm utanför. Duschade, tvättade håret. Var ändå på jobbet innan åtta. Så nöjd med mig själv som tar de där chanserna till vardagslyx. Det är ju inte så svårt men ändå så värt!