Igår fick vi sista fakturan från byggaren. Han ringde på och lämnade den, samt alla underlag snyggt organiserade i en pärm. Vi räknade snabbt ut att den här renoveringen har kostat 1,8 miljoner kronor. Det är dubbelt så mycket som hans ursprungliga kalkyl men han är bra så, tydlig med att vi ska ta slutfakturan med en stor nypa salt. Vi ska sätta oss och komma överens om en summa båda tycker är rimlig. Han tycker själv att det är jättejobbigt att det blev så mycket dyrare än han räknade med.
Make räknade även ut att vi hittills lagt 5,5 miljon på huset, totalt. Om vi sålde det idag är det tveksamt om vi skulle få ut motsvarande men tur att vi inte ska sälja. Vi reder ut kostnaden och inom fem till tio år kommer vi ha en betydligt bättre ekonomisk situation och jag är ändå inget annat än glad att vi gjort det. Jag är så nöjd och gläds verkligen åt hur fint det blev. Jag hade inte velat ha det ogjort och på ett sätt lite tur att vi inte visste innan hur dyrt det skulle bli, då hade vi nog tummat mer på utförandet och kanske ångrat oss senare.
Vi konstaterar ganska ofta och inte helt utan en liten suck att våra barn är betydligt mer förmögna än vi. De kommer vara miljonärer innan de fyller tio men utan att veta om det innan pengarna börjar delas ut månadsvis när de fyller 19. Där har farmor och farfar varit generösa. Makes farmor och farfar gjorde exakt samma sak, första utbetalningen på några tusen kom som en glad överraskning på hans nittonårsdag och fortsatte under större delen av hans studietid. Det är väl ett sätt att göra sig säker på att ens barnbarn minns en, gissar jag.
Make räknade även ut att vi hittills lagt 5,5 miljon på huset, totalt. Om vi sålde det idag är det tveksamt om vi skulle få ut motsvarande men tur att vi inte ska sälja. Vi reder ut kostnaden och inom fem till tio år kommer vi ha en betydligt bättre ekonomisk situation och jag är ändå inget annat än glad att vi gjort det. Jag är så nöjd och gläds verkligen åt hur fint det blev. Jag hade inte velat ha det ogjort och på ett sätt lite tur att vi inte visste innan hur dyrt det skulle bli, då hade vi nog tummat mer på utförandet och kanske ångrat oss senare.
Vi konstaterar ganska ofta och inte helt utan en liten suck att våra barn är betydligt mer förmögna än vi. De kommer vara miljonärer innan de fyller tio men utan att veta om det innan pengarna börjar delas ut månadsvis när de fyller 19. Där har farmor och farfar varit generösa. Makes farmor och farfar gjorde exakt samma sak, första utbetalningen på några tusen kom som en glad överraskning på hans nittonårsdag och fortsatte under större delen av hans studietid. Det är väl ett sätt att göra sig säker på att ens barnbarn minns en, gissar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar