Oj så mycket som hänt med Son senaste... veckan? Han är som en annan person och det är så roligt.
Plötsligt vill han leka ALLA dagar med tjejen som bor ett stenkast bort, hon som han innan inte velat leka med för att hon är "otrevlig" och vars mamma blev så sur över det där med kalaset, men sedan i onsdags är hon hans bästa kompis, säger han. Vi är i hemlighet helnöjda med att han varierar sitt umgänge för hans tidigare kompis har inget vidare inflytande på honom. Det är en jättemysig kille egentligen, men oerhört dominant (att man kan ha sådan pondus när man är 5,5 år?) och dessutom självgod/trycker systematiskt ner andra. Plus sitter på ett oändligt lager av olämpliga ramsor, visor, uttryck och använder genomgående en hård jargong.
Sons nya kompisrelation gav mig tillfälle att rensa luften med mamman som konsekvent undvikit mig när vi mötts. Jag är bra på sådant också. När jag hämtade Son hos dem i onsdags sa jag helt enkelt att jag ville be om ursäkt för det där med kalaset, förklarade varför det blev så fel och hur vi (inte) tänkte. Hon sa att det veeerkligen inte var nååågon fara men jag insisterade på att det var klantigt av oss och sa att jag hade haft så dåligt samvete senare. Ska man ändå be om ursäkt kan man lika gärna göra det rejält. Så nu är alla nöjda och glada. Skönt!
Son är dessutom kär i en tjej på dagis. Han hade uppvaktat henne hela dagen igår men mottagandet hade varit ganska svalt. "Hon säger att hon älskar mig också, men hon är inte kär i mig" sa Son bedrövat men ändå med fattningen i behåll och man tänker att shit, börjar det REDAN? Och att en sexåring kan uttrycka sig så vuxet. Man vet ju precis känslan. Jag älskar dig men jag är inte kär i dig. Däremot är jag rätt säker på att nya Bästisen är kär i Son. Hon är även bästis med tjejen som Son är kär i. Oj vilket triangeldrama det skulle kunna bli.
Plötsligt vill han leka ALLA dagar med tjejen som bor ett stenkast bort, hon som han innan inte velat leka med för att hon är "otrevlig" och vars mamma blev så sur över det där med kalaset, men sedan i onsdags är hon hans bästa kompis, säger han. Vi är i hemlighet helnöjda med att han varierar sitt umgänge för hans tidigare kompis har inget vidare inflytande på honom. Det är en jättemysig kille egentligen, men oerhört dominant (att man kan ha sådan pondus när man är 5,5 år?) och dessutom självgod/trycker systematiskt ner andra. Plus sitter på ett oändligt lager av olämpliga ramsor, visor, uttryck och använder genomgående en hård jargong.
Sons nya kompisrelation gav mig tillfälle att rensa luften med mamman som konsekvent undvikit mig när vi mötts. Jag är bra på sådant också. När jag hämtade Son hos dem i onsdags sa jag helt enkelt att jag ville be om ursäkt för det där med kalaset, förklarade varför det blev så fel och hur vi (inte) tänkte. Hon sa att det veeerkligen inte var nååågon fara men jag insisterade på att det var klantigt av oss och sa att jag hade haft så dåligt samvete senare. Ska man ändå be om ursäkt kan man lika gärna göra det rejält. Så nu är alla nöjda och glada. Skönt!
Son är dessutom kär i en tjej på dagis. Han hade uppvaktat henne hela dagen igår men mottagandet hade varit ganska svalt. "Hon säger att hon älskar mig också, men hon är inte kär i mig" sa Son bedrövat men ändå med fattningen i behåll och man tänker att shit, börjar det REDAN? Och att en sexåring kan uttrycka sig så vuxet. Man vet ju precis känslan. Jag älskar dig men jag är inte kär i dig. Däremot är jag rätt säker på att nya Bästisen är kär i Son. Hon är även bästis med tjejen som Son är kär i. Oj vilket triangeldrama det skulle kunna bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar