* Jag provar hår-extensions. Herreminje, den var jag inte beredd på men hos frisören här om dagen var jag deppig över mitt tunna platta hår och sa att någon gång i livet ska jag ha extensions (eftersom jag fått inse att jag aldrig kommer få tjockt vackert hår på naturlig väg, hur dyra produkter jag än köper). Min frisör, som har tunnt med bokningar, kollade i sin låda och hittade en halv uppsättning extensions och ba' Ska vi testa? Vi testar!
Ja va fan, sa jag.
Så nu har jag några extra slingor på varje sida av huvudet. För utfyllnad, inte förlängning. Det gör lite skillnad, inte jättemycket men det är som sagt bara ett halvt set. Det stör mig lite med limmet. Det känns som att ha kvarglömda hårnålar mot hårbotten när jag sover, och det känns äckligt att ta på dem, men jag tror att jag är beredd att leva med det. Eller?
* I fredags fick jag ett ryck och bestämde mig för att jag ska gå ner i tid under resten av våren. Lite typiskt mig att bestämma mig för en sådan sak på ett ryck men det blir gärna så. Det är som att olika omständigheter bara faller på plats och jag får som en uppenbarelse. Det blir sällan fel.
Mejlade min chef utan att ens prata med Make först, visste att han bara skulle bli glad. Chefen blev mest orolig att jag vill gå ner i tid permanent men jag sa att det bara är nu när vi jobbar hemma och det är minimalt med tidkrävande möten. Sedan, när det blir mer stressigt igen, går jag tillbaka till heltid. Vi har massor av föräldradagar att ta ut, så nu får jag äta lite på dem.
Det känns jättebra! Har ändå svårt att fylla arbetsdagarna hemma, tycker jag. Nu blir det lite mer tempo, när arbetstiden är kortare.
* Frågan från igår, påhoppet på Make, är förhoppningsvis överspelat. Hans chef pratade med systern imorse. Sent igårkväll kom jag på att de naturligtvis inte ska förklara sig för henne. Tvärt om. Hon har inte med saken att göra eftersom hon inte är part i frågan så det vore ju rent olämpligt att redogöra hur de resonerat för henne. Nej, bara säg att inget fel har begåtts, punkt.
Make sa att de funderat på det också, att säga att pappan får ringa själv eller ge henne en fullmakt så att hon han diskutera med dem men nej, absolut inte. Uppmuntra inte till det. Bara stäng frågan, sätt punkt och om de är tillräckligt motiverade får de väl komma på det där med fullmakt själva sa jag. Det har du förbannat rätt i sa Make. Jag hoppas att det var så de körde samtalet också.
Ja va fan, sa jag.
Så nu har jag några extra slingor på varje sida av huvudet. För utfyllnad, inte förlängning. Det gör lite skillnad, inte jättemycket men det är som sagt bara ett halvt set. Det stör mig lite med limmet. Det känns som att ha kvarglömda hårnålar mot hårbotten när jag sover, och det känns äckligt att ta på dem, men jag tror att jag är beredd att leva med det. Eller?
* I fredags fick jag ett ryck och bestämde mig för att jag ska gå ner i tid under resten av våren. Lite typiskt mig att bestämma mig för en sådan sak på ett ryck men det blir gärna så. Det är som att olika omständigheter bara faller på plats och jag får som en uppenbarelse. Det blir sällan fel.
Mejlade min chef utan att ens prata med Make först, visste att han bara skulle bli glad. Chefen blev mest orolig att jag vill gå ner i tid permanent men jag sa att det bara är nu när vi jobbar hemma och det är minimalt med tidkrävande möten. Sedan, när det blir mer stressigt igen, går jag tillbaka till heltid. Vi har massor av föräldradagar att ta ut, så nu får jag äta lite på dem.
Det känns jättebra! Har ändå svårt att fylla arbetsdagarna hemma, tycker jag. Nu blir det lite mer tempo, när arbetstiden är kortare.
* Frågan från igår, påhoppet på Make, är förhoppningsvis överspelat. Hans chef pratade med systern imorse. Sent igårkväll kom jag på att de naturligtvis inte ska förklara sig för henne. Tvärt om. Hon har inte med saken att göra eftersom hon inte är part i frågan så det vore ju rent olämpligt att redogöra hur de resonerat för henne. Nej, bara säg att inget fel har begåtts, punkt.
Make sa att de funderat på det också, att säga att pappan får ringa själv eller ge henne en fullmakt så att hon han diskutera med dem men nej, absolut inte. Uppmuntra inte till det. Bara stäng frågan, sätt punkt och om de är tillräckligt motiverade får de väl komma på det där med fullmakt själva sa jag. Det har du förbannat rätt i sa Make. Jag hoppas att det var så de körde samtalet också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar