Jag har i snart ett dygn försökt få igång Sons telefon/GPS-klocka som han ska få i julklapp. Det går sådär. Operationen lyckades men patienten dog. Allt som går att kolla visar att allt är rätt inställt men ändå tror klockan att den befinner sig i Kina. Amazonsäljarens support är en gmail där de i o f s svarar men oklart ännu om de kan hjälpa mig. Hoppas att vi får igång den för Son hade älskat och för oss hade det varit toppen att kunna släppa iväg honom till skolgården och kompisar som bor i närheten utan att behöva oroa sig.
Jag pratade med kompisen vars pappa avled i en bilolycka i augusti. Det där att en olycka sällan kommer ensam. När pappan dog gick det upp för min kompis (som jobbade tillsammans med pappan) att företaget var djupt skuldsatt, pappan hade pantsatt bostaden för att hålla skenet uppe. Min kompis har inte haft en intäkt sedan augusti och har behövt putta in precis alla sina besparingar i firman för att bara klara skatteskuld och en massa annat. Nu lever de på hans frus ganska blygsamma lön. Kompisen har därtill haft problem med hälsan och blev som grädde på moset förra veckan tvungen att akutopereras för något tarm-relaterat som inte ens är hans vanliga hälsoproblem.
Och hur är det med er då? frågar kompisen artigt efter hela redogörelsen.
Bedrövligt sa jag. Det är bara mulet och dant. Har inte sett solen på hela december.
Och så kunde vi i alla fall skratta lite.
Bara för att vi beställt ny bil med leverans i februari-mars håller vår nuvarande på att gå i bitar. Senaste fyra veckorna har den varit inne på verkstan tre vändor. Jätteroligt, verkligen, men Make råkade (?) öppna guldkuvertet från sina föräldrar, det var avsett att öppnas på julafton, och… vi kommer inte behöva leva på nudlar framöver. Plus att de slänger in en resa när pandemieländet gett med sig.
Vi håller tummarna för favorit i repris-vecka på Gran Canaria med riktigt bra all inclusive. En nåd att stilla bedja om.
Make har lämnat d-uppsatsen för påseende till handledaren. Det är en del kvar att skriva, analys och så och handledaren hade några förslag på annat han skulle ta med men fick på det stora hela tumme upp. Det är så inom räckhåll nu. Vi har redan planerat hur vi ska fira. En gång med barnen (lätt att glömma att de också varit en del av detta – lilltjompan hade inte ens fyllt ett när Make började plugga) och en gång bara han och jag. Då ska vi lämna bort barnen, äta pilgrimsmusslor, löjrom och dricka oss berusade på champagne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar