En glad nyhet är att jag tror att jag kan få med Make på att lägga (schackrutigt) klinker i tvättstugan! Vi hade vår plattsättre här förra veckan för en annan grej, och jag bad honom komma med ner och kolla. Make följde med, misstänksamt. Han vet ju att jag har något i kikaren för tvättstugan men sätter som alltid hasorna i, i förebyggande syfte.
Det visade sig dock vara en lyckoträff, ty plattsättaren svarade på mina (ytterst ledande) frågor och bekräftade att ja, att färgen släpper tyder på fukt och ja, det absolut bästa i en källare är klinker eftersom fogarna andas och det är det enda man gör i källare numera. Är det något som får min man att lystra så är det ordet fukt. Jag såg det på honom. Sedan sa plattsättaren 450 spänn per kvadrat, plus moms och plattor. Tvättstugan är 11-12 kvadrat så det blir inte så blodigt som jag fruktat, vi borde klara oss på under 10 000.
Inget nytt om jobbet. Jag tror att mitt mejl i fredags avskräckte dem, annars hade de hört av sig redan eftersom de ville ha andra intervju den här veckan och den här veckan är ju i princip bara imorgon och möjligen onsdag. Känslan: Lättnad. Tänker på den där killen jag dejtade för hundra år sedan, som jag pressade och pressade kring nyårsfirande, om vi skulle fira ihop eller inte. Såg det som en metafor för vår relation, dess vara eller icke vara. Han också, antagligen, för han gjorde slut runt jul och jag pustade ut. Känns som att det kanske var lite likadant med det här jobbet.
På den ljusa sidan vet rekryteraren nu vem jag är och vad jag letar efter, vilket kan vara en gräddfil till något som blir ännu bättre. Jag är optimistisk och full av tillförsikt, som det brukar heta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar