Igår åkte jag till Ica kl 20.30 för att köpa tomteluva till Son som tydligen behövde den idag. Jag köpte en till honom och en annan (något billigare) modell till lilltjomp p g a VET NOG VAD SOM HÄNDER ANNARS.
När jag kom hem med luvan bröt Son totalt ihop över att ingen av tomteluvorna hade tofs längst ut! Vi försökte lite halvhjärtat släta över och den är ju fin ändå men han grät och grät och grät tills undertecknad lovade att fixa en tofs."Den ska vara vit och gosig och så här stor och gosig och vit och INGET RÖTT I och den måste vara gosig!" löd den tårsalta kravspecen. Jag lovade, dyrt och heligt.
Sedan satt jag under tre Modern Family-avsnitt och drog vitt garn (pysselskåp FTW!) om två kartongskivor.
Resultat: En ullig, gosig garnboll som överträffade alla förväntningar. Son helnöjd, Make imponerad och min supermammastatus än mer väletablerad.
Konsekvens: En lilltjompa som i upplösningstillstånd skällde ut sin pappa (efter att jag åkt till jobbet) för att hennes tomteluva inte hade tofs och, hade hon storgråtande skrikit, "Detta är ingen tomteluva!" Så nu vet ni var jag ska göra ikväll för imorgon är det hon som ska ha lusse-kläder på dagis.
2 kommentarer:
Hahaha! Småbarnsliv... återigen, såå glad att mina telningar är 26 och 31 och banne mig får fixa sina egna tomteluvor om de ska ha några😁😄😂
Åh, de där tofsarna! Kartongen! Flashback for real.
Skicka en kommentar