Ditten om datten

 Han som tog team lead-rollen istället för mig pustar och säger att VD, hon tar hela armen utan att skämmas. Han får iderligen påminna henne om vad de kom överens om och att han inte är någon ny avdelningschef utan bara skulle fungera som ett språkrör. 

På ett sätt skönt att höra, kvittot på att det jag förutsåg visade sig stämma och att jag gjorde rätt som tackade nej. Det var precis det jag hade på känn.

På skönhetsfronten: Jag kör med Ekotipsets tandblekning i form av gurkmeja. Visst serru. Själva receptet är gurkmeja i pulverform utbladnat i lite kokosolja som man ska gnugga in på tänderna men matsnobb som jag är använder jag en bit färsk gurkmeja. Ytterst oklart om det är bättre. Kokosolja är ju jättebra för tandköttet och det går nästan inte att hantera den färska gurkmejan utan att vara snyggt nikotingul om händerna flera dagar efteråt. Har man otur sätter det sig dessutom runt munnen men ja, jag tycker att det fungerar.

Företaget som världens bästa chef gick till har en jättespännande tjänst ute som liksom står mitt namn på och dessutom som rapporterar till henne. Jag vet inte om jag vågar söka. Det känns så fjantigt att skriva ansökan och göra sig till när hon känner mig så väl. Och så är jag lite rädd att hon av någon anledning ska välja bort mig. Jag hade blivit så besviken då. Jag tycker att det är och har varit många roliga, lite annorlunda och liksom nytänkande tjänster ute. Pandemieffekt? Vågar man frångå det vanliga och traditionella mer när allt redan är upp och ner?

Make skickade mejlet om intresse för företagsförvärv till sina före detta kollegor och några till. Så nu är den bollen i rullning och jag kan inte låta bli att dagdrömma om det, mer än jag dagdrömmer (inte alls) om nytt jobb. 

Jag läser gamla Sune-böcker för Son. Vissa kapitel är så roliga att man själv sitter och skrattar i soffan, vissa saker får man censurera. Som till exempel när Sunes pappa säger att "alla popidoler är bögar och knarkare".