Idag på morgonmötet stod jag inte ut längre med gubbarnas skitsnack, som blir mer och mer explicit, om VDn. Det är hennes attityd hit och hennes attityd dit. Jag blev sådär arg som jag sällan blir, när det är tur att man sitter bakom en skärm så att det inte syns att kinderna är blodröda och händerna skakar. Jag försöker slappna av i halsen när jag säger att samtliga i mötet kan ta sig en funderare på hur de pratat om en manlig chef som betedde sig på exakt samma sätt.
"Precis likadant!" svarar de, föga förvånande. Nej, sa jag. Det tror jag faktiskt inte. VD är jävligt duktig och bara för att hon inte beter sig så som ni tycker att en kvinna ska bete sig...
Det blev tyst. Inte för att de fick sig en tankeställare utan för att de nu vet att morgonmötet inte är fredat område för skitsnack längre och de hade nog inte förväntat sig att jag, som alltid är så glad och trevlig, kan bita ifrån så pass hårt.
Så här när man lugnat ner sig lite inser jag att det varit strategiskt smartare att angripa skitsnacket i sig än att göra det till en bara-för-att-hon-är-kvinna-grej för det vinner man (tyvärr) aldrig något på, annat än möjligen applåder från de redan frälsta. Få folk att känna sig dumma för att de talar illa bakom andras rygg ger betydligt mer bang for the buck för det vet alla är fel. Kvinno-grejen är alldeles för mycket av en diskussionsfråga i sig.
1 kommentar:
Det blir skönt för dig att lämna det där stället, och efterklok är alltid lätt att vara. Jag tycker det var bra att du sa ifrån. Heja!
Skicka en kommentar