Fortsätter tacksamhetskänslorna över nya jobbet. Känner inte ens behov av semester men så är det ju när man är ny på 'at. Nästa år kommer vara en helt annan femma, inget snack om den saken. Chefen sa igår, mellan fyra ögon, att den här vakanta tjänsten som tekniskt sett är ett steg upp från min nuvarande och som hon försöket rådda som tillförordnad, tycker hon att jag ska ta över och att vi tar in en ny person till min nuvarande. Nu har hon sett vad jag går för några månader och tror att jag skulle klara det galant. Själv är jag i ett flow där jag känner ba' Bring it on! Jag är glad för allt som händer och är fortfarande lite hög på att jag lyckats byta bana. Men så är det mycket jag är osäker på, som är svårt. Den här veckan sitter jag med prissättning, det är helt nytt. Förpackningsfrågor, där är jag helt nollad och det där estetiska sinnet jag vet att jag har någonstans (eller åtminstone har haft) är numera ganska djupt begravt under allt fyrkantigt jag pysslat med senaste femton åren.
Vi är ju också helt friska från covid sedan typ två veckor tillbaka. Tacksamt! Jag är ju fortfarande försiktig och håller avstånd och så, men i hemlighet känns det lite som att det där med covid inte angår mig längre. Det jag gör är för alla andras skull men det går upp för mig att den och den skulle jag kunna krama, eller att den och den skulle jag kunna skaka hand med.
Svärmor och svärfar gav oss ett guldkuvert i julklapp. Ett guldkuvert från dem kan finansiera en mindre renovering men årets var mindre än förra årets p g a de även slängde in en resa till (då) okänt mål och TBD-datum. Nu lutar det åt en medelhavskryssning 2022, om ganska exakt ett år! Jag har aldrig varit på kryssning och hade hoppats precis på det. Maten ska vara fantastisk.
Vi står inför att boka resa till Frankrike i juli. Det lutar åt att vi åker redan under vecka 27, fast min semester börjar först vecka 28. Jag kan lika väl jobba därifrån några dagar. Distans som distans och kan man lämna innan 1 augusti när franska Rivieran över en natt förvandlas till italiensk parkeringsplats är det tacksamt. Inte riktigt så varm heller, i juli som augusti. Svärmor och svärfar har ombesörjt service av både bil och båt nu när de är nere, så det är bara att tuta och köra.
(Ja, vi har det så mycket bättre än vi förtjänar och ja, det händer att jag har dåligt samvete över det. Jag känner att vi äter av karmakontot på ett ohållbart sätt (flummigt) men jag lovar dyrt och heligt att kompensera lite senare i livet, när vi har möjlighet att faktiskt göra skillnad, mer än nu när vi egentligen bara åker snålskjuts. Det är det vi gör.)
4 kommentarer:
Har du tänkt på att det kanske är i det här livet som ni cashar in från en massa supergott ni gjorde i det förra? (Jag kan också vara flummig😉) Ni kanske ligger på ett hejdundrande plus redan😊 Njut!
Haha, vilken underbar tanke om det var så! Man kan ju hoppas det men jag förhåller mig nog fortsatt cyniskt inställd och tror (tyvärr) att livet i regel är orättvist för nästan alla. Vissa har det bättre än de förtjänar men den stora massan har det långt mycket sämre än de förtjänar :-( Men jag gillar hur du tänker!
Det värsta är väl ändå såna som hela tiden tonar ner att de har det bra, och känner att de borde gnälla bara för att alla andra gör det... Jag tycker att du verkar ha en väldigt sund inställning till allt, och förtjänar att njuta.
Tack Åsa! <3
Skicka en kommentar