Tillbaka på jobbet efter en trött helg. I fredags åkte jag hemifrån 6.20, var hemma 17.40 och hade bara tagit 20 minuters rast sammanlagt under dagen. Helt slut. Messade Make att stå redo med en kopp sprit när jag kom hem.
Tröttheten tog ut sin rätt på lördagen, förstärkt med lite pms/mens/magont. Bråkade med Make och låg sedan på mage i sängen större delen av eftermiddagen. Trött. Slumrade. Var hungrig men övervägde att bara somna ifrån allt. Fantiserade om att bo själv. Tänkte på allt jag skulle vilja säga till honom, om allt jag inte är nöjd med. Typiskt när vi bråkar för att jag har synpunkter på något han gör eller (oftast) inte gör är att han tror att det handlar om bara den gången, att jag är sur för att han inte städat köket just då. För mig handlar det aldrig om bara en gång, det handlar om alla hundra gånger före den gången. För mig är det alltid den sista droppen men han har alltid en anledning till att (inte) göra som han (inte) gjorde just precis den gången.
Det blev ändå bättre framåt kvällen, när jag ätit lite. På söndagen kände jag mig precis som vanligt, solsken efter regnet. Make på bra humör men lite avvaktande, han hade uppenbart känt sig påhoppad dagen innan och ja, jag hade nog överreagerat lite. Han tog barnen, Munter och jag gick ut i skogen, plockade lingon och åt mina lunchbaguetter med go'ost, fänkålssalami och ramslökspesto. Hon berättade att hon lyssnat på en hud-podd och förstått att hudproblemen hon brottats med i jättemånga år i själva verket är rosacea. Hon har lagt mer pengar än någon jag känner på ansiktsbehandlingar och svindyra, überexklusiva produkter när det i själva verket var något som i princip kunde åtgärdas med en receptfri kräm från apoteket. Hon kände sig blåst, hudterapeuterna på salongen med rekordhög svansföring hon går till borde väl ha kunnat åtminstone hinta om att det kunde vara något så enkelt. Fattar det, jag hade varit jättesur i hennes situation.
F ö var förra veckan en dyr vecka. Jag missade en låg stenmur och tryckte till sidan av nya bilen. Sexton jävla kameror i bilen, men muren syntes inte på någon av dem, och inget pipande heller. Den där paranoida bilen, som själv bromsar i tid och otid, så man blir ståendes och varken kommer framåt eller bakåt, kunde den inte ha sagt något?
Det är då man är tacksam att man hållit tand för tunga de gånger Make haft bilrelaterade missöden (jag har fortfarande några till godo).
Dåliga försäkringsvillkor visade det sig, hög självrisk, beställda glasögon och så kom fakturan från Polisen sedan jag fångades på fartkamera innan semestern.
Håller tummarna för att detta blir en bättre vecka men tycker att jag anar VAB-moln vid horisonten.
2 kommentarer:
Usch samma här, inom loppet av ett par dagar fick vi notan från bilverkstan för lagad fälg och nytt däck, sen gick ugnen sönder och några timmar efter det gick dammsugaren sönder och imorse tyckte jag att vår moccamaster lät jäkligt konstigt. Blir fan sur på riktigt om den också pajar.
En olycka kommer tydligen sällan ensam 😖
Skicka en kommentar