Makes funderingar på företagsjoxet fortsätter. Nästa vecka ska de träffas igen för att ta sig vidare. Igår var kvällen mild och vi åt utomhus. Barnen sprang iväg och vi satt kvar med vin i glasen. Make landar nog i att föreslå ett års prao. Vara VD:arnas högra hand, åka runt, träffa folk, lära känna verksamheten. Sedan bestämma sig för om han vill gå in operativt och ta över någon av VD:arnas jobb när de så småningom ska sluta, eller de ska rekrytera externt. Det är nog klokt och jag säger att om han gör så, och sedan bestämmer sig för att han inte vill gå in operativt (vilket är så han känner nu) kan ingen säga att han inte försökt eller "har fel" plus att han har lärt sig jättemycket på vägen.
Han frågar om jag, om två tre år eller så, när han gjort sitt prao-år, tror att jag kan tänka mig att överväga att flytta. Jag varken kan eller vill säga mer än "den dagen det beslutet". En faktor i att (inte) vilja flytta är att flyttar vi kommer jag aldrig därifrån, inte förrän barnen är vuxna. Nu är inte det på tapeten alls, men om vi någon gång skulle känna att vi vill eller behöver gå åt var sitt håll kan jag inte lämna barnen där och flytta tillbaka hit. Jag hade behövt stanna och jag hade känt mig fångad.
Make och jag är ett dream team på många sätt, men vi är främst bästa vänner. Det är fine, vi har en överenskommelse så att alla är nöjda (ja, ni får undra) men om man en dag vaknar och inser att man vill ha något mer än vänskap. Jag ska inte sticka huvudet i sanden för att den möjligheten finns och jag måste liksom ändå ha med den i ekvationen.
Men tillbaka till huvudspåret. Jag är mycket för cross that bridge when we get there. Gillar inte att tänka för mycket för tidigt på sådant som kanske händer, för det kommer ändå ändras på vägen. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen, den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Visst?
6 kommentarer:
Helt rätt, tycker jag. Man kan planera ihjäl sig och sen händer ändå nåt man aldrig kunnat förutse. Människan spår och gud rår, brukade mamma säga och nog stämmer det. Bra dock att ni pratar med varandra. Det är många som missar den biten.
Haha, ja det där med överenskommelsen blev man ju jäkligt nyfiken på! 😅
Ja, eftersom man fick undra så...undrar jag. Om överenskommelsen. Tycker det är SÅ SPÄNNANDE att höra "hur andra gör" med sina relationer.
Carina: Det är något rofyllt i tanken att man inte KAN påverka allt! Något att ha i åtanke.
Hehe, jag uttryckte mig lite illa, menade att ni får fortsätta undra :-D kanske kanske kommer något om det i framtiden men inte nu.
Ert alldeles egna Succession!
Jag var tvungen att Googla!
"Succession handlar om maktspelen, politiken och familjebanden kring en åldrande, rik mediemogul och hans fyra barn."
Hehe, ja det är jag med på! Låter väldigt mycket roligare än Diskbänksrealism 4.0 som livet annars består av mest hela tiden :-D
Skicka en kommentar