Jag är en liten fuskis. Går genom livet med "good enough" som ledstjärna och talar passionerat om hur "lagom" per definition (!) är bäst. Mitt bästa livsråd till en tonåring som står inför skolval osv: Gör det inte svårare för dig än du behöver. OBS: Inte samma sak som att säga "gör det inte svårt för dig". Tonvikten ligger på "...än vad du behöver".
Nu när Son sitter med läxorna och har hyfsat lätt för det tycker jag att äh! Den här veckan skulle han räkna exakt samma tjugo tal varje dag, alltså räkna samma tal sju gånger. Alla rätt första dagen, på nolltid. Då tycker jag att det är helt onödigt att han ska sitta och räkna samma sak sex gånger till utan lät honom bara skriva av samma svar men sa att det är bara för att han redan kunde så bra. Om han haft svårt för det hade jag tveklöst insisterat på att han skulle traggla. Make kom på oss och tyckte att det var fel av mig att lära Son att fuska. Fusk och fusk. Mja. Möjligen. Jag föredrar att se det som att vi är pragmatiska.
Make tycker att det är bättre då att lämna kolumnerna tomma och förklara varför för fröken. Nä, säger jag. Det funkar inte. Lärare fattar inte sådant. Son skulle bara få bakläxa. Jag har ärligt talat inga höga tankar om lärare som yrkesgrupp, det har jag efter mamma. Hon brukar säga att om man träffar på en grupp människor som alla pratar i mun på varandra kan man vara säker på att de är lärare.
Förresten; hur kan man vara lärare och skriva så illa som Sons fröken gör? Särskrivningar och syftningsfel till höger och vänster. Snudd på att Son skriver bättre än hon. Åtminstone fattar han (redan!) det där med särskrivningar och älskar Instakontot Sverige mot särskrivningar. Äpplet faller inte långt från päronträdet, som farfar skulle ha sagt.
4 kommentarer:
Varför skulle han räkna samma tal 7 dagar i rad? Vad är det ens för tal? Gångertabellen kanske? Vilken klass går han i?
”Lilla minus”, alltså små minustal. Han går i ettan. Hans fröken verkar tycka att man ska traggla saker, oavsett om det behövs eller ej…
Hahahaha älskar det här inlägget för jag är likadan. Good enough-nivån är vad som tagit mig framåt i livet. På riktigt märker jag mer och mer att överordnade också faktiskt skattar det så mycket högre än personer som håller på arbetet "onödigt länge" för att det måste vara helt perfekt innan de vågar släppa det ifrån sig. Men inte lärare, nej nej.
Mina föräldrar har alltid sagt "lärare är allt lite speciella"- inte som att de är unicorns utan mer lite udda- speciellt i sociala sammanhang..
Håller helt med! Är 100% good enough, bättre att det blir gjort okej än att det fastnar för att det måste vara PeRfEkT liksom.
Undrar också över det här med stavning och lärare och har gjort sen jag själv gick i skolan. Det KAN inte vara för mycket begärt att folk som lär ut själva ska kunna skriva dugligt. Och det här med tragglande som inlärning känns ju ganska 1993 måste jag säga.
Skicka en kommentar