Efter en intensiv vecka

Mår lite bättre igår och idag. Inget intressant från blodproverna jag lämnade på VC i fredags. Har haft jätteont i brösten, svullna. Drömde att jag var gravid och köpte test dagen efter. Googlade på hur säker en vasektomi (Äventyret) är. Blev så himla rädd att vara gravid. Tydligen KAN kroppen läka en vasektomi och med tanke på vilket fysiskt praktexemplar den mannen är… jaja, var/är inte gravid. Lustigt hur det sitter, att man någonstans önskar att det ska bli två streck på testet, fast man egentligen inte vill… Det är efter alla negativa test när vi försökt bli med barn. Blev ju till och med glad av positivt resultat på covidtestet i vintras, eftersom det såg ut som ett gravtest. 

Vi har varit i Stockholm med jobbet på utbildning igår och idag. Jag bad Make att hämta mig på flygplatsen ikväll, sa att det vore mysigt om de gjorde det. Gick hela dagen och längtade efter att se Lill springa mot mig och skrika MAMMA! Få fånga henne i famnen och krama henne. Det är något av det finaste jag vet. Blir alltid gråtmild av sådana scener, på tågperronger och flygplatser.

I terminalen var de inte. Sms: "Vi är utanför" så jag trodde att de av någon anledning stod utanför och skyndade ut utan att se dem. Det visade sig att de satt i bilen på parkeringen. Det sken igenom att jag var besviken och lite sur. Blev inte ens att jag sa hejdå till kollegorna, för att jag gick och letade efter dem. Lite pinsamt/dålig stil. 

Jag sa att jag ju lika gärna kunde ha åkt med någon av de andra om de ändå inte skulle kliva ur bilen. Make sa förlåt, han hade inte tänkt på det. Nej, ibland tänker han verkligen inte.

Det blir skönt med fredag imorgon. Den här veckan har varit intensiv.