Oroa er inte, jag lever!

Allt är bra men jag är trött.

Höst-trött.

Vintertids-trött.

Jobb-trött.

 

Guschelov för höstlov och ledigt från alla aktiviteter den här veckan. Fattar inte att jag blir så utmattad av dem, som att de tar det sista lilla uns av energi jag har kvar efter jobbet.

Har en förkylning på gång, är helt okej på dagarna men har lagt mig halv nio två kvällar i rad. Tycker att jag inte varit riktigt pigg sedan jag hade den där infektionen för en månad sedan. Har försökt träna två gånger men är helt orkeslös flera dagar efter, det känns inte bra i kroppen. Jag frågade läkarkompisen om efterdyningarna av en infektion kan sitta i så länge och hon sa att jo, visst kan det. Kanske är en del av tröttman också på grund av att jobbet kommit igång rejält, efter ett par första månader på halvfart. Förra veckan var intensiv, mest för att jag tänkt och upptäckt och lärt mig så mycket.

 

Det är kul, för första gången har jag känt att jag uppriktigt är glad att jag bytte, att det här passar mig mycket bättre. Här får jag gräva och analysera, får bra feedback och bekräftelse på att det uppskattas. Till och med Stockholmskonsulterna vi har inne för att hjälpa till att styra upp verkar lite imponerade. De säger det inte rakt ut, men mellan raderna framgår det att jag gör analyser och insikter som de inte tänkt på att leta efter. Den av dem som jag har mest kontakt med har frågat några gånger om jag inte funderat på att byta till deras bana. Jag skämtar bort det.

 

Men tanken fastnar. En vag idé om något tillsammans med Make, att vi hade kunnat dels kombinera våra respektive kompetenser till att erbjuda något unikt, men också att vi hade haft varsitt eget ben att stå på. Tog upp det med honom, vad man kunnat erbjuda, och han gick igång på det, tyckte att det lät jättespännande. Om några år. Vi är inte riktigt där än, men vi är på väg däråt. Det tror jag verkligen.