Nästan lite overkligt att vara tillbaka på jobbet efter den här helgen. Det var fint att vara tillbaka i norr! I gaten på Arlanda var det plötsligt någon som sa Hej! Det var min svägerskas exman som stod där. Jag har alltid gillat honom och det var kul att snacka lite. Precis när vi skulle borda sa han att jag kunde åka med honom från flygplatsen men det blev så att vi tog vägen om hans lägenhet för att köra ena dottern till träning, så då fick jag chans att krama barnens kusiner också.
På fredagen var vi på restaurangen som svägerskans kille äger. Herregud vilken måltid. Han hade bett personalen om en överraskningsmeny, visste inte själv vad vi skulle få men det blev en 10-rätters där de så att säga inte hade sparat på krutet, varken när det gällde mat eller dryck. Minns inte när jag åt så bra senast. Extra kul att killen, som jag bara träffat en gång (för snart ett år sedan) och då upplevt som inställsam och lite handsy, visade en mycket trevligare sida nu. Kanske för att han är säkrare i relationen, kanske för att han var på hemmaplan, men jag tyckte bra om honom den här gången!
På lördagen var det storfest med firman och Make var påtagligt nervös. Jag tror faktiskt inte att jag sett honom så nervös någonsin, åtminstone inte på 12 år. Förstår det, ett elddop för honom, en sedan länge planerad första dejt med den man redan är gift med. Det gick i alla fall jättebra, det var livat (läs: många var rejält förfriskade) men alla positiva och glada. Dagen efter var det som att han var sig själv igen, en lättnad efter en ganska lång period av snarstucken och surmulen. Det har frestat på. Jag har ju en tendens att hårdna. Blir varken ledsen, arg eller upprörd, bara hård, inifrån och ut. Även om jag försöker, verkligen anstränger mig för att känna en enda känsla finns inget där. Jag känner ingenting. Så mjuknar han, ler och är på bra humör. Då blir jag samma, glad att vi är tillbaka och hoppas att det inte är tillfälligt.
En liten bonus-grej är att det äntligen verkar ha lossnat för Rachel med det sociala. Hon träffade två tjejer var för sig men det verkade inte ha klickat. Den ena hade hon inget att prata om med (hon är själv väldigt svårpratad) och den andra verkar vara ett riktigt mähä som "helst inte vill gå ut, hon vill bara vara hemma med sin kille" (?!?!?!). Min mamma tipsade om ett nätverk i stan som har volontärer från andra EU-länder. Rachel är väldigt pysslig och det här nätverket erbjuder kurser/workshops i allt möjligt. Hon vågade sig iväg på det i fredags, fick fin kontakt med volontärerna och hängde med dem hela lördagen. Äntligen lite kompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar