Min dipp i helgen var, har jag insett idag, delvis hormonellt betingad. Jag har ju i princip aldrig mens längre, på grund av hormonspiralen, men då och då har jag ändå PMS. Det inser jag aldrig förrän efteråt, när jag några dagar senare får en blödning. Det i helgen var väl ingen-rök-utan-eld, glad att jag tog upp det med Äventyret, men allt kändes väldigt mycket mörkare än det kanske egentligen var. Jag tittade förbi honom en kortis igår, behövde bara prata lite. Stannade inte ens en halvtimma, satt i soffan med kläder på. Han bad om ursäkt för senast, för att han inte hade förstått riktigt hur jag kände. Jag sa att det inte handlar om ett enskilt tillfälle utan att det snarare är en serie tillfällen som – om de hänt isolerat – inte spelat någon roll. Så har det varit för mig innan också, det är därför jag är där jag är nu. Det är inte de enskilda händelserna utan att de inträffat gång på gång på gång på gång och snabbare än man tror blir man skev, tar skada.
Jag undrar vad skillnaden är, säg tio år senare, om man varit med om EN enda mer traumatisk händelse.. Är det lättare att hämta sig efter det, än en lång serie som enskilt knappt varit traumatiska alls, eller svårare? Övergrepp ja, men inte traumatiska sådana – vad jag lägger i begreppet. Man har inte varit rädd, inte gråtit efteråt, lätt att vifta bort. Man är egentligen inte otrygg, det är inget våld inblandat, inget hot om våld, bara en person som skiter i att man inte vill. Om man återgett de enskilda händelserna hade en åhörare kunnat tänka Jaja, men det är väl sånt som händer? Jag vet inte och tänker inte spekulera i det men jag tror att det blir en annan typ av skada.
Ibland tänker jag att jag kanske skulle prata med ett proffs. Inte för att bli botad utan för att förstå, ett samtal om de psykologiska mekanismerna. Vet inte. Det är något jag funderat på i jättemånga år men undrar om det någonsin blir av. Skeptisk till om det faktiskt skulle göra någon skillnad, vägt mot vad det kostar på i att öppna sig för en främling, kanske riskera att riva upp jobbiga minnen, göra det värre än vad det är nu.
Har ni några tankar/erfarenheter av ovanstående?
2 kommentarer:
Har haft erfarenhet av en person som struntade i om man inte ville, och var väldigt svartsjuk, och hade någon slags dåligt självförtroende på området. Kanske mer tjat än övergrepp, men påfrestande definitivt
Jeg har hverken erfaring med hemmelige eller offentlige elskere, men jeg tenker ofte på det der med materialtretthet. Jeg tror det er motsatsen til "motgang gjør sterk", som jeg ikke tror på.
Skicka en kommentar