Jag sov lite illa i natt. Låg bland annat och tänkte på Lilla Bonus. Hon skulle ha varit hos oss i helgen men i fredags när jag messade med hennes mamma om detaljerna frågade jag om mamman, på grund av praktiska omständigheter, kunde hämta Bonus hos oss på söndagen, istället för att vi skulle köra hem henne. Vi hämtar och lämnar precis varje gång och det är för det mesta fine, men det tar typ en timma varje runda, är ganska knöligt och någon gång ibland hade det varit bra om mamman, som faktiskt har bil, kunde hjälpa till att lämna eller hämta. Glad/avväpnande emoji på det.
Mammans reaktion hade jag aldrig kunnat förutse. Hon klappade ihop och svarade att NEJ, det kan hon verkligen inte. Hon ORKAR INTE och om vi nu tycker att det är så jobbigt så tänker hon avsluta insatsen. Jag vet att mamman är helt slut men blev minst sagt paff, nästan lite chockad. Försökte lirka med henne, sa att om hon känner så kan vi så klart skjutsa, det ska ju inte stå och falla med det. Dessutom: Vi – och det är jag noga med att påtala ofta –tycker jättemycket om Bonus och att ha henne hos oss. Vi tycker inte att det är jobbigt och 'varför tror du det?'. Hjärt-emojis mm. Summa summarum så uppfattade jag att mamman ganska snabbt sansade sig och sa att hon skulle tänka på saken men att den här fredagen behövde vi inte hämta Bonus och vi avslutade kommunikationen med god stämning.
Igår tänkte jag att jag ändå skulle ringa vår handläggare på kommunen och berätta vad som hänt. När jag gjort det sa hon att mamman hade SMS:at henne under helgen och sagt att hon ville avsluta insatsen men hon hade inte lyckats nå henne än för att få förklarat varför. Det känns tråkigt. Jag tänker på Bonus som mår bra hos oss, av att få ett break då och då. Vi tycker verkligen om henne och att ha henne hos oss, det är inget vi bara säger. Jag undrar vad mamman säger till henne om varför hon inte ska träffa oss mer. Kommer hon få höra att vi tyckte att det var jobbigt? Jag tror inte att mamman är sådan, men vet inte säkert. Det gör lite ont i hjärtat.
2 kommentarer:
Hm, vad märkligt. Låter ju väldigt orättvist (mot er alltså). Ja mamman är maxad, annars hade hon inte behövt avlastning... men det låter ju som att det ligger något annat och skaver från hennes sida? Och tråkigt att lilla tjejen drabbas..
Kan ni inte ha ett möte med mamman och handläggaren och prara lite? Tove
Skicka en kommentar