Ja, mina vänner. Det var också en påsk. Inte så pjåkig, faktiskt.
Skärtorsdagen tog jag ledigt från jobbet, tillbringade sju timmar på vår gravt försummade uteplats. Sedan den blev färdigställd för snart fem år sedan har de tryckimpregnerade plankorna helt lämnats åt sitt öde och mår därefter. Jag föll för influerarna och beställde fem liter västerbottenssåpa. På de sju timmarna hann jag rengöra två tredjedelar av ytan som inte är under tak, vilket i praktiken innebär kanske knappt hälften av den totala ytan, men det som är under tak kommer gå betydligt snabbare. Sedan behandlade jag en bit av det torraste hörnet med såpan för att kunna visa en skeptisk make.
Jag tokig på honom. Vi kommer aldrig till skott med någonting för att han alltid ska göra så j-a noggrann research. Detta är tredje året vi sagt att vi ska göra något med det stackars träet men jag vet att om jag inte bara gör något kommer sommaren gå utan att något händer. Ändå kan han inte bara nöja sig med att NÅGOT händer, då muttrar han över att såpa inte är tillräckligt bra och skulle vi inte OLJA/ringa golvfirman/prata med färgaffären osv.
Angående Äventyret messade vi lite i fredags. Jag talade fortfarande om paus, han säger att han inte är en sådan som sätter något på paus. För honom är det slut. Jag sa att jag respekterar och förstår det. Vi är eniga om att om detta är slutet så ser vi tillbaka på det som varit med inget annat än kärlek om tacksamhet.
Under helgen har mina tankar då och då snuddat vid honom, jag har försiktigt letat efter känslor som inte infinner sig. När jag tänker att om vi inte ses mer kommer jag kanske inte att ha sex med någon någonsin igen. Inte ens inför det känner jag något särskilt. Sex är ett givande och ett tagande, i den bästa av världar (och som det ändå för det mesta varit med Äventyret) upplever båda givandet och tagandet parallellt, den parallella njutningen som han och jag ofta talat om som vårt signum. I alla fall förr, när vi sågs mer sällan, men längre stunder. Om jag zoomar ut lite tycker jag att det genom livet, för mig, till övervägande del varit ett givande. Lite cyniskt kanske, men om det nu är så det alltid till slut blir, då kanske det inte är någon större förlust att låta bli helt och hållet?
6 kommentarer:
Grymt bra jobbat med altanen! Vi har två: en i norr och en i söder. Den i norr är numera GRÖN. Grannen och jag har pratat om att göra gemensam sak och ta högtryckstvätten. Men ingen orkar dra igång det... och enligt en snickare på svt är detta dåligt för träet... vad tror du? Det går iaf snabbt...
Oj, ej expert men har också hört att det är dåligt för träet. Hur många kvadrat är det?
Vi tog högtrycken på altanen nu under påsken, men med en sån där rund grej som är till för just trä...blev så fint :)
Men min kompis som är något av ett städfenomen, hon gör egna städsprayer och sånt för att slippa kemikalier. Hon hade använt såpa på sin altan och det blev superfint!
Äventyret verkar lite dramatisk tycker jag. Kan inte tiden bara få utvisa vad det blir av er....?
Man kanske skulle haft en så där maskin… Är det en Kärcher ni kör med?
Ja, man blir lite trött. Det känns bra att vara off nu, se om vi båda känner för att bli on någon gång igen i framtiden…
Det är Kärcher och det var väldigt effektivt, i år körde vi enbart med vatten och ingen såpa :) Smart med den högtvätten då vi har några olika tillbehör till den :)
Uppdatering i ärendet: Vi har idag tvättat mina två altaner med högtryckstvätt med en sån där rund grej med borste, och med såpa. Det blev fint men lite fnasigt.
Skicka en kommentar