Ansvar x 3

Ett av min arbetsgivares värdeord är Ansvar. Ett bra ord, särskilt när folk – högt och lågt – anammar det. Två exempel på hur jag tagit ansvar senaste veckan:

Igår satt jag i labbet och monterade kontakter på kablage till kl 19, som en konsekvens av att Strebern i en månads tid ignorerade ett inköpsförslag på nämnda kablage. Jag, innesäljaren som ska till kunden idag och en kille på R&D satt och pillade med kontakter och kämpade för att få allt klart. Innan vi började sa jag till innesäljaren att vi kanske skulle ringa in Strebern också, eftersom det är på grund av honom vi satt där. Ska jag ringa honom? sa han och jag såg att han tvekade, insåg varför. Orkar vi sitta här i flera timmar med Strebern? Nej förresten sa jag. Vi fixar det här själva. 

 

Ett annat sätt exempel är att en komponenttillverkare som är mycket viktig för oss har gjort en ful manöver och höjt priserna på ett sätt som varken är schysst eller enligt praxis i branschen. Jag skrev ett mejl till vår närmaste kontakt där, och europachefen som hon rapporterar till, där jag tryckte på långsiktiga affärsrelationer och skrev mellan raderna att om de går vidare kommer de hamna på vår svarta lista och inte få vara med på nya projekt. Innan jag tryckte på send ringde jag upp europachefen som jag pratat med någon gång tidigare och som gett intryck av att vara en schysst kille. Jag berättade att jag tänkte skicka ett skarpt mejl till dem och vi resonerade om saken. Visade sig att ett annat affärsområde låg bakom prisökningen och själv var han vansinnig på sin egen organisation så vi kom överens om att jag skulle höja tonläget ytterligare i mejlet, jag fick till och med förslag på formuleringar från honom, så ska han använda mejlet som ammunition mot sin egen organisation. Är man det minsta mån om relationen ska man alltid ringa upp innan man skickar ett skarpt mejl.  

 

En sak som jag inte vill ta ansvar för är Äventyret och hans mående. Idag när jag vaknade såg jag att han messat länk till en låt, Fade to grey. Jag struntade i att lyssna på den men googlade fram texten och, med reservation för att jag kanske övertolkar, men tyckte att den har en suicidal underton. Även när jag googlar låten får jag bekräftat att den handlar om en man som står ensam i regnet på en tågstation och vill avsluta sitt liv. Spontant vill jag bara hålla det ifrån mig, kan omöjligt bli indragen i honom igen men å andra sidan – om någon ens antyder självmordstankar, har man alltid ett ansvar att agera då?

 

Å tredje sidan tänker jag på vad jag flera gånger läst om kontrollerande beteende och våld i nära relationer. Hot om att begå självmord är ett vanligt förekommande riskbeteende hos män som brukar våld mot sina kvinnor. Även det jag skämtade om häromdagen är ett sådant 'riskbeteende' (Äventyret ville gärna lägga en hand om min hals och höra andningen bli påverkad medan vi…) Sommarens och höstens shit storm ska vi bara inte tala om.
Är Fade to grey ett nytt försök att få kontroll över mig? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Funderar på att ringa hans poliskompis men har redan dåligt samvete för att han blivit indragen i den här sörjan.