Halvspontant fast ändå inte bestämde jag mig för att testa en annan sorts injektion också. Spontant i bemärkelsen att jag slutgiltigt bestämde mig och knep en återbudstid redan dagen efter (dvs i lördags) men inte särskilt spontant eftersom jag funderat på det i några månader, pratat med Make, och landat i att jag vill göra det. Det är ett ämne som heter Prostrolane inner b och som injiceras på mindre områden, i mitt fall i en begynnande dubbelhaka. Det smälter fettcellerna och resultatet är permanent, åtminstone tills man går upp i vikt och nya fettceller bildas. Jag har nog skrivit det tidigare, men kristallkulan är inte särskilt uppmuntrande. Alla kvinnor på mammas sida i släkten får enorma dubbelhakor med åren och jag vill inte se ut så. Make tyckte att det kanske var lite i dyraste laget med den här kuren om tre injektioner men jag frågade om han inte tyckte att det är värt minst det för att jag inte ska se ut som min mamma om 20 år.
Hehe sa han.
Hehe sa jag.
Min systers reaktion när jag i ett facetime-samtal sa att jag gjort botox: Hon trodde på riktigt att jag skämtade och jag behövde visa att jag inte kan göra en arg-rynka innan hon trodde mig. Men du ser ju inte stel ut! Nej, jag tycker inte heller att jag ser stel ut. Jag trivs jättebra med det. Älskar lyftet jag fått, så mycket roligare att sminka sig dessutom.
Den här prostrolate-injektionen har gett mig ett inte helt osynligt blåmärke under käken, ganska vanligt att det blir så och det bekymrar mig inte så mycket, hellre där än vid ögat. Jag tror inte att någon tänker på det, ingen har i alla fall kommenterat, men den lilla kurviga på Ekonomi sa att om jag absolut vill hålla injektionerna hemliga kan jag alltid skylla på att jag haft strypsex. Det är ju hon till att säga en sådan sak.
1 kommentar:
😂😂😂😂
Skicka en kommentar