Studiebesök i verkligheten

Hälsningar från jobbet! Det känns mycket bättre idag, jag behövde komma upp ur sängen och komma ut. Visst hade jag behövt vara hemma också, avsluta allt fix och don, fortsätta rensa, det tar aldrig slut, men att vara på jobbet känns faktiskt lyxigt. 

Egentligen är jag ledig idag men har skolkat rätt mycket från jobbet under hösten och vintern, inte minst i o m renoveringen då jag åkt fram och tillbaka på arbetstid för att prata med snickare och elektriker, så det känns bra att bjuda på några timmar idag. Min chef är så himla schysst, det är aldrig några suckar eller sura miner om man behöver lämna jobbet en stund, eller gå tidigt då och då. Idag har jag rensat i mejlen och gör rapporter så att jag ska slippa börja med det på torsdag, när det riktiga startskottet för 2026 går. Jag har ingen lunch med mig, inte mer än ett kokt ägg. I frysen i vårt närmaste pentry har jag matiga nöd-frallor och i kylen hittade jag en apelsin som antagligen är ätbar. Den är antagligen inte min men å andra sidan kommer ingen komma tillbaka från ledigheten och fråga Vem fan har tagit min apelsin?! Eller mitt apelsin som man (helt ologiskt?) kan säga på småländska utan att någon reagerar. Gör man det i andra delar av landet också? Ett apelsin säger min mamma alltid. 

I jobbet med en av rapporterna innan jul snavade jag över en faktura som såg så himla skum ut. Den var från en leverantör som fakturerat en kvarts miljon för 'tull och avgifter' men inte för någon frakt. Leverantören hade bara skickat en enda faktura och ekonomi hade skapat leverantören i systemet för att kunna betala fakturan. Alla varningsklockor ringde. Jag skickade till min chef som utan att tveka sa att det är klockren fejk. Det var rätt sent en eftermiddag och den lilla kurviga på Ekonomi, hon som hanterat fakturan, hade gått för dagen. Jag hade ont i magen fast jag inte varit inblandad. Så fick jag en snilleblixt och kollade vilka som attesterat och såg en inköpskollegas namn. Ringde honom och han hade en (komplicerad) förklaring som jag inte riktigt hängde med på och det stämde garanterat men en liten del av mig har inte riktigt kunnat släppa hur (relativt) enkelt det ändå är att få igenom en sådan grej, om man är villig att ta risken. Vilket man nog inte är för 25 000 EUR, men ändå. 

Make och jag såg för ett tag sedan den danska serien 'Other people's money' (SVT Play) om det obegripligt omfattande momsbedrägeriet i Europa för knappt 10 år sedan. 13 miljarder kronor blev danska staten snuvad på. Den var inte direkt lättuggad, de hade förenklat så mycket de kunde men ändå svårt att hänga med. Absolut sevärd dock.