Jag kopplade upp mig på ett Teams-möte med en kvinnlig kollega och det absolut första hon sa var ett uppgivet "du ser så fräsch ut". Hennes dämpade tonläge fick mig att omedelbart medge botox-fusk. Fyllde på för två veckor sedan. Det känns bra att, när effekten avtagit, inte är så att man ser sig i spegeln och tycker att man är ful, men med effekten är det mer som att varje dag är en extra bra dag, man ger sig själv 30 procent bättre grundförutsättningar.
Samtidig har den där 'blowout professor' som jag börjat följa helt revolutionerat min hårvårdsrutin. Jag gnuggar hårbotten (särskilt bakdelen av hjässan) med schampo riktigt noga x 2, balsam bara 'mids to ends', samma leave-in med värmeskydd som jag haft länge pga fungerar utmärkt, fönar åtminstone rötterna torra och sist, när håret är helt torrt, två droppar (!) Moroccanoil treatment (light – eftersom jag har tunna hårstrån) fördelat i topparna vilket får mitt hår att se lyxigt stylat ut, fast det inte är det.
På lördag ska jag ha en dag med Seglaren igen. Vi messade en stund igår och jag berättade att jag känt mig ömtålig sedan senast, hamnat i gamla tankar, gamla sinnesstämningar, inte riktigt lyckats hålla det stången. Förr-förra helgen var jag nära att springa på mitt första ex, kom in precis efter honom och hans dotter (i Lills ålder, måste vara en sladdis) i en butik och fick en undrande blick av personalen när jag gjorde en tvär u-sväng och sprang ut igen, klart påverkad men ändå inte så illa som den där gången han plötsligt stod framför mig på gymmet. Jag är glad att jag kan formulera det, vara konkret och rationell kring det. Så här har jag känt. Det är inget farligt, det är övergående och behöver inte innebära någon dramatik, jag vill bara att han ska veta och vara extra vara uppmärksam i vissa moment, jag har full koll på vilka som är kritiska och berättar för honom. Han tar allt på allvar men med ro, säger att jag aldrig någonsin ska behöva oroa mig med honom och bara att vi kommunicerat om det gör mig helt lugn, de mörka tankarna som bortblåsta. Nu tickar det otåligt i mig, längtar tills han möter mig på sin gårdsplan och det suger till i magen för jag lyckas alltid glömma exakt hur förbannat sexig han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar