tisdag 3 mars 2026

På resande fot

Idag blir det road trip till Tyskland och vårt relativa nyförvärv där. Sex personer i en minibuss och det är en lång resa men ska faktiskt bli rätt kul. Den lilla kurviga undrade om jag laddat upp med snacks för bilresan. Lite färska räkor som ni kan skicka runt?  Pekka ska plockas upp på Kastrup. Senast vi åkte minibuss med honom var han så sur att han inte ens sa hejdå efteråt, för att alla inte pratat engelska hela vägen. Nu väntar två dagars workshop och vi kan se fram emot flertalet av Pekkas oombedda anekdoter, samtliga slutar med ungefär "…och sedan sa de att de aldrig varit med om någon som varit lika duktig som jag". 

 

Igår hade vi vårt månadsvisa besparingsmöte och chefen ifrågasatte varför Pekka bara har tre initiativ pågående. Pekka skyllde på råvarupriserna och att han inte kan öppna upp för några prisdiskussioner nu men då sa chefen att de andra drabbas också av råvarupriser men de har ändå en massa besparingar på gång. Sedan var Pekka sur för att jag av rent misstag och av bara farten råkat förhandla ner priset på en av hans artiklar med 300 000 kronor/år. Han muttrade att han faktiskt fått det lägre priset för länge sedan men pga (extremt dålig ursäkt) hade han valt att inte gå vidare med det. Glad att chefen hörde honom säga det, särskilt i dessa tider då varje krona räknas och det borde Pekka veta.

 

Igår när jag höll på med middagsstöket ringde syrran. Hon skulle ha varit i Australien nu, hennes bästis bor där sedan snart 20 år och ska gifta sig i helgen. Syrrans plan, som skulle mellanlanda i Doha, hann till Grekland, då stängdes luftrummet och de fick åka tillbaka till Rom. En stor lättnad att ha henne i Europa.

Vad blir det till middag idag då? undrade syrran.
Jadu, ikväll blir det italiensk afton! Upplyste jag henne om efter en snabb blick på köttfärssåsen och pastan.

Så pass? sa syrran. Italienska tapas och schanti-vin? Gapskratt från oss båda. Vår mamma i ett nötskal.

 

Mamma fyller 70 i sommar och vi ska fira henne i Österrike. Syrran undrade vad vi ska ge henne i present och jag tycker ju att hitta på saker tillsammans slår prylar alla dagar i veckan. Ett förslag var att åka till syrrans nyköpta lägenhet i bergen (nära Cortina) i september eller oktober och vandra, bara mamma, pappa, hon och jag. Utöver den där lägenheten och några lägenheter i centrala Rom tittar de även på att köpa en vingård. De har kommit rätt långt i förhandlingarna om en som är helt magisk. Liten, producerar ungefär 1500 flaskor vin om året men en stor olivodling och en rejäl fruktträdgård. Allt de köper är för business, ingenting är för dem själva men det hindrar dem inte från att boka in sig själva när de vill nyttja sina ställen eller båtar. 

Son frågar emellanåt om syrran och hennes familj är rika, med tanke på deras hus och bilar osv. Det går ingen omedelbar nöd på dem brukar jag svara då. Det är mellan Make och mig en omskrivning för 'rika som troll' men vi vill inte att barnen ska reflektera över ekonomisk status, varken vår egen eller andras. Det går ju faktiskt ingen omedelbar nöd på oss heller säger jag till honom, väl medveten om att den egentliga innebörden går honom förbi. 

Inga kommentarer: