Del två i organisationsdramatiken. På torsdag har Operations-chefen, som vi redan vet att vår chef kommer börja rapportera till eftersom han halkar ner ett pinnhål, kallat till en två timmar lång genomgång av nya organisationen, runt 80 deltagare. Vi är alla lite utmattade nu, vill bara veta så att vi kan bottna i det och gå vidare men två timmar måste innebära mycket information, dvs stora förändringar. Chefen verkar också matt. Vi hade möte med honom idag och han utstrålade samma energi som ett punkterat cykeldäck, ungefär som vi andra kände oss.
De här automatiska svindyra rullgardinerna som är mer mörkläggade än solskyddande och som går ner i tid och otid så att man sitter som i en jävla grotta tär också på psyket. Idag ställde jag min papperskorg i fönstret, så får jag åtminstone dagsljus från 40-50 centimeters fönsterglipa. Hon som nu är receptionist (igen) var tydligen drivande i den automatiserade lösningen, så att alla fönster skulle se likadana ut utifrån. Hon hade nog föredragit manuella rullgardiner framför en papperskorg som stoppare.
Man måste få skoja till ’at, även när det är lite dålig stämning. Därför skriver jag ibland till Den lilla kurviga på Ekonomi när jag har problem med en ’fucktura’. Det tycker jag är roligt. Tror att hon också tycker det. Ett skämt helt i hennes smak.
On the flip side: Jag har efterlyst kompisar åt barnen på ön. Sommarkompisar är ju något speciellt. Det roliga är att jag fått ett mycket större gensvar än jag förväntat mig, fler familjer som är i samma situation som vi men även några bofasta som glatt svarar att deras barn är i samma ålder och har liknande intressen. Det här kan bli riktigt bra och vem vet, kanske även mamman och pappan får ett par sommarkompisar på köpet!
2 kommentarer:
Åh sommarkompisar!
Jaaaa! Jag hade en Sommarkompis (Stina!) när jag växte upp och det var något särskilt!
Skicka en kommentar