Mina svärföräldrar köper alltid en fin julklapp till sina barn. Med fin menar jag en sådan pryl som man i bästa fall kommer älska resten av livet och som ens barn sedan kommer slåss om. De (jag tror att det mest är svärfar faktiskt) anstränger sig verkligen och ofta lyckas de men inte alltid. Han bryr sig nämligen mindre om prylen är något man gillar eller om det passar, det är mer att han som tycker att man ska ha en sådan.
I år fick vi en julgran i keramik med speldosa och värmeljushållare i. Man ba’ ehhhhh Tack? Makes syster sammanfattade det så bra när hon fick syn på den: ”Men! HUR har ni klarat er utan en sådan hittills?!”
Finns risk att den där julgranen blir kvar i källaren nästa jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar