Bort med dig!

Jag har inte ont av det själv men den andra tjejen i mitt team mår jättedåligt av (som hon upplever det) surgubbarna här. Sedan jag kom tillbaka från föräldraledigheten och särskilt sedan jag flyttade ner så att hela teamet sitter tillsammans har det blivit så uppenbart. Hon har suttit och gråtit på mitt kontor flera gånger för att hon tycker att gubbarna är elaka mot henne.

Det är de faktiskt. Nog för att hon gör det lätt för dem, men hon är ju som hon är och det är inte okej att vara taskig bara för det. Hon vill ju bara göra ett bra jobb, stressar lätt upp sig, pratar för mycket, har temperament och de är fan inte snälla med henne. Idag på morgonen var hon ledsen för att någon av gubbarna frågat hur det gick med hennes köksrenovering och sedan avbrutit henne och klagat över att hon pratade för mycket. Gubbjävlar.

Jag sa till henne att Nu söker du nytt jobb! Ett annat företag som jag vet är jättetrevligt och växer så det knakar söker folk och hennes profil är perfekt. Hon hade tittat på det redan men inte vågat och sista dagen att söka är imorgon men nu när jag tog upp det sa hon att Ja, det är klart att jag ska söka!

Nu råkar jag ju vara vansinnigt bra på att söka jobb, för egen del och åt andra. Ingen är så bra på att skriva "personligt brev" (finns inget töntigare än att folk tror att det är det man ska skriva som rubrik. Du ska skriva ett personligt brev. Du namnger det inte "Personligt brev".) Oj vilka drömjobb jag landat ingångar till åt vänner och kollegor genom att hjälpa dem skriva kick-ass ansökningar. Det är lite min grej. "Du har potential och du behöver en spark i ändan så att du kommer ifrån det här sunkhålet. Uppdraget accepterat."