Jag var lite styv i korken i fredags, inser jag såhär i efterhand. O-M-G så trött jag är efter helgen. Och huset såg ut som ett bombnedslag när Make kom hem igår vid 21.30.
Min kusin hade 18-årskalas igår så hela dagen gick liksom på det. Jag var oerhört nöjd med att vi kom iväg EXAKT I TID. Inte dåligt på en styck förälder. Jag planerade som ett proffs. Satte ungarna i badkaret medan jag duschade (stor fördel med att ha badkar och separat dusch i samma badrum!) så jag kunde fiffa mig i lugn och ro. Slog in presenten redan på morgonen (brukar vara det sista jag gör annars), strök Sons skjorta direkt efter frukost (också vanligtvis en sista-minuten-aktivitet). Lyckades få Lilltjompan att äta lunch utan att kladda ner sig precis innan avfärd. Så fick barnen leka i trädgården medan jag lastade bilen.
Annars är det alltid-alltid-alltid Make som är sist. Det är alltid jag som sitter i bilen, barnen fastspända i baksätet och så undrar man vad tusan han håller på med. Så kommer han utstapplande med fötterna bara halvt i skorna. Funderar några sekunder. Låser dörren (kodlås, åtta knappar som ska tryckas på). Funderar några sekunder till. Låser upp dörren (åtta knappar). Dyker in, kommer ut. Låser dörren (åtta knappar). Och innan vi hunnit ut till stora vägen kommer han cirka en gång av fyra på att han kanske inte dragit sladden ur strykjärnet och jag blir sur för jag har ju satt dit en tajmer som han by-passar eftersom han "inte hinner" vrida på ratten. Så får vi köra tillbaka och tio gånger av tio har han ju dragit sladden ur strykjärnet. Jaja.
Men igår somnade Lilltjompan inte i bilen som planerat. Lade henne i vagnen och rullade på grusvägen. Efter tjugo minuter somnade hon, jag var vrålhungrig och fick upp vagnen sex trappsteg på trädäcket. Någon öppnar dörren för att hjälpa till och så är det ju NATURLIGTVIS någon därinne som ska säga hej till mig i vad som för många är hyfsat normal glad samtalston men för en föräldrer som är så lunch-hungrig att hon håller på att svimma och vars barn ÄNTLIGEN somnat lät det som att vederbörande skrikit i en vuvuzela. Barnet ba' PING! Klarvaken och jag tänkte mörka, elaka, hungriga tankar. Istället somnade hon i bilen på väg hem. Man höll sig för skratt, det gjorde man.
Ja guschelov för jobbet, så att man får vila upp sig lite mellan varven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar