Gummit

 Make pratar ofta om att han vill att vi ska utvidga vår umgängeskrets. Hitta lite nytt folk att umgås med. Bjuda någon ny familj på middag.  Jag har varit... lite motsträvig. Inte för att jag inte vill hänga med andra, men jag har insett att jag är så less på att vara den som råddar ihop allt och inte sällan utan att man vet om det leder någonstans eller inte. Sitta och hitta gemensamma nämnare och försöka gjuta en grund att bygga vidare på. 

Jag lutar mer och mer åt att jag vill lägga energin på att utveckla mina egna relationer. Igår drack jag kaffe med en av Sons kompisars mamma som är jättetrevlig. Jag har Käck och Munter och Lisa och en hel rad andra kvinnor i hyfsad närhet som jag gärna skulle vilja hänga mer med men jag ser ingen anledning till varför vi ska dra med våra män när relationen egentligen är oss emellan? Att de alltid ska få hänga med på ett bananskal och sätta sig vid dukat bord, bildligt och bokstavligt talat.

Jag sa det till Make igår: Skaffa lite egna kompisar! Oberoende av att jag och deras fruar ska koordinera allt. Jag är less på att vara relationskooridnator sa jag över bröllopsdagsmiddagen* igår. Han konstaterar ju själv att han är värdelös på att ta hand om de relationer han har (haft) och får det nästan att låta som en bedrift. Men ansträng dig lite då säger jag. Nävisst, säger han. Jo, det kan jag ju göra. 

* 8 år! Gummibröllop! Vem kommer på att någon vill kalla en bröllopsdag för gummi, detta äckliga material? Men jag fick som vanligt en klänning av Make. Den satt inte som en fläskläpp, han ska byta till en mindre storlek och se om det blir bättre. Tycker det är gulligt att han köper klänningar till mig. Det har han efter sin far som gillar att köpa klänningar till hans mamma :-)