...och längtar till freda'n precis som du

Full fart mot...! Ja, hump day, i alla fall? Delmål osv. 

Gött mos med lördagsmiddag och två plus ett (det sista hade jag mått bättre utan, med facit på hand) glas vin på stan med min kompis Lisa. Gu' så trevligt vi hade! Det var fullbokat nästan överallt och vi var sena på 'at så det blev mat på ett burgarställe. Sådär nöjd med det var jag, som inte rört på mig något förra veckan och kände hur byxorna började bli trånga. Plus att jag, om jag får välja, inte väljer kött, men aja. Det visade sig att de även hade tacos med krisipig fisk, syrade grönsaker, mango och massor av koriander. Mycket nöjd med det. 

Vi båda lite överklädda för stället men skulle ju dricka vin annorstädes efteråt, och två små svarta är ju egentligen aldrig fel. Jag är så glad att jag fått Lisa liksom som en bonus, i o m att det är våra respektive som egentligen är kompisar. Det är bara så illa att Make inte är särskilt förtjust i henne och ur hans perspektiv har han en poäng för hon är inte jättetrevlig med honom. Inte otrevlig heller, men liksom ointresserad. När vi ses alla fyra pratar hon bara med mig och Make känner sig ofta utanför och förbisedd. Hon och jag har däremot verkligen funnit varandra. 

Igår var jag på uruselt humör. Oklart varför för så bakis var jag inte. Vi skulle vara av med barnen hela dagen och Make lobbade stenhårt för dagspa på vårt favoritställe 10 mil bort. Jag var verkligen inte sugen och det bär mig emot att man ska behöva köra 10 mil och betala 1500 spänn för att känna att man kan koppla av med gott samvete, för det är ju det han är ute efter. Det är ju inte så att vi tar behandlingar eller knappt ens badar, vi betalar bara för miljöombytet. Det är så handikappat, på något sätt, att inte kunna känna så hemma. Mitt förslag var att vi skulle ta ett städryck hemma och sedan njuta av tystnaden och stillheten här istället, i soffan med varsin bok. Varför inte? Han blev besviken och sur och tyckte att grejen var att vi gjorde något tillsammans och efter 45 minuters dividerande/dålig stämning insåg jag att jag får böja mig den här gången. Jag tyckte fortfarande att det var vrickat och kunde inte ljuga och säga att jag var glad att vi åkt, men han var nöjd så...

Vi var tillbaka i stan vid 18. Var vrålhungriga, åt indiskt och tog emot barnen hemma när det var läggdags för dem.