Vi har världens snällaste busschaufförer i vår kommun. Brukar inte busschaufförer vara sura? Inte våra i alla fall. De vinkar alltid glatt till barnen, om barnen vilkar först, och är jättesnälla med att stanna mellan hållplatser om någon viftar för att de inte hinner fram. Vi bor längst ut på fyrans linje och en gång gick vi förbi en buss som väntade på nästa tur och chauffören frågade om barnen ville komma in och titta. Så fick barnen öppna bussdörrar och chauffören visade massa coola knappar. Pre-Kåååvid, så klart. Men ändå.
Busschaufförerna är några av mina trognaste stammisar i äppeltider, när jag ställer ut en korg med Varsågod!-skylt vid gatan. De stannar alla tider på dygnet och plockar på sig några äpplen. Då är det extra roligt att ge.
Även våra sopgubbar är faktiskt väldigt trevliga. De tutar och vinkar också tillbaka, om barnen hoppar jämfota av glädje över att möta sopbilen på väg till dagis.
2 kommentarer:
Så mysigt. Det behövs verkligen inte mer för att skapa en god stämning. Tänk om alla kunde tänka så. Jag bor på en liten ort, där är busschaufförerna också jättetrevliga till skillnad från i den stan som jag lämnade.
Gör så sjukt stor skillnad att se ett leende när man förväntar sig ett stressigt snörp på munnen. Kredd till glada människor.
Skicka en kommentar