Make och hans syster har bestämt att de ska fråga sin pappa hur han tänker kring generationsskifte. Vissa grejer är föräldrarna väldigt öppna med, till exempel var deras testamenten ute på remiss med efterföljande diskussioner hos alla tre syskonen vilket var ganska... obekvämt? Men det finns en stor elefant i rummet, den som är mellan nu och att föräldrarna, kanske främst pappan, inte finns längre. Det är aktier i ett stort företag som han fortfarande är tämligen aktiv i. Det hade varit skönt för Make och hans syster (brorsan bor i USA och kommer bara bli utköpt/ta vad han får) om det gick att genomföra ett ordnat, väl genomtänkt generationsskifte nu, medan pappan fortfarande är vid sina fulla fem, än att behöva fatta kanske snabba och pressade beslut i samband med ett frånfälle.
I fredags frågade Make lite på skoj hur jag skulle ställa mig till att bli blir delägare i förvaltningsbolget, med ett eget kapital på [obegripligt mycket pengar]. Jag sa att ja, då behöver jag inte snåla i fiskdisken nästa gång. Det blir förresten kummel till middag. Rödtungan var svindyr.
Men skämt åsido. Jag vill sluta jobba. Jag hatar mitt jobb just nu. Jag ligger efter med allt, har dåligt samvete för allt och det är så många beslut som ska fattas som jag inte känner mig byxad att fatta. Jag har inte tillräckligt på fötterna men det finns heller inte tid stanna upp och tänka efter. Jag får gissa och det känns inte som att jag gör ett bra jobb. Lägg hemjobbarträsket på det. Jag har stirrat in i datorskärmen sedan kl 7 imorse. Enda pauserna, bokstavligen, är när jag varit på toa.
Det är den enda lyxgrej jag drömmer om: Att säga upp mig utan att ha ett nytt jobb på lut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar