Jag tror att rekryteraren hör av sig idag igen. I helgen har jag stundtals haft lite ångest inför utsikten att börja pendla fem mil/1,5 timma om dagen. Jag inser att jag kommer behöva ställa möjlighet till hemmajobb två (?) dagar i veckan som krav om dom vill ha mig.
När man byter jobb frågar de alltid om lönen, och sedan får man ett erbjudande om den och den lönen som man tackar ja eller nej till, men jag har insett att man ska begära hela paketet på bordet. Det är så mycket mer än lönen som är viktigt:
Arbetstid. Är det förtroendearbetestid eller stämpling? På tillverkade företag är det nästan alltid stämpling mellan flextider och jag hatar det.
På mitt nuvarande jobb är det så roligt att jag inte har övertidsersättning men ändå ska jag stämpla mina tider och det är jävligt noga. Det dras 20 eller 25 minuter för fikaraster från min flex varje dag, oavsett om jag tar rasten eller inte (vilket jag aldrig gör när jag jobbar hemma), men det är också jävligt noga att jag ska stämpla ut när jag tar lunch så att jag inte lurar till mig tio eller 20 minuter.
Om jag ligger mer än plus tio timmar på flexen brinner de inne vid månadsskiftet men ligger jag minus 10 timmar dras det på lönen. Jobbar jag ikapp utanför flextiderna och stämplar den tiden får jag felmeddelandet att jag inte har övertidsersättning och därmed inte kan registrera den tiden. Alltså får jag trixa in det på vanlig arbetstid. Jag har alltså heller inget mandat att, om det är mycket en månad, ta det lite lugnare nästa månad, eftersom alla timmar över +10 trillar över kanten.
Arbetstidsförkortning: Nästan alltid på tillverkande företag men inget man kan vara säker på. Det gör i runda slängar en veckas extra ledighet om året så inget man viftar bort.
Och så klart övertidsersättning eller ej, antal semesterveckor osv, men det brukar nog vara ganska transperant från början.
Nästan alla arbetsplatser har en personalhandbok. Där står allt det där som inte framgår av anställningsavtalet och den ska man be att få läsa innan man skriver på.
Något som, vid närmare påseende, är lite av ett orosmoln med det här jobbet är om det är lite sektvarning. Rekryteraren nämnde att de fått priser och utnämningar och betraktas som en jättebra arbetsplats och sådant får mina varningsklockor att ringa. Ja, jag har visst gått och blivit lite cynisk, men min fråga till dem blir hur avvikande uppfattningar tas emot. På sektföretag ifrågasätter man inte. Där hyllar man. Det är därför jag aldrig skulle vilja jobba på Ikea. Snacka om sekt. Jag gjorde praktik på ett annat sådant företag när jag pluggade. Det var nästan obehagligt. Vi pratade med ett antal anställda (om företagskultur) separat från varandra och ändå fick vi från alla nästan ord-för-ord samma svar. Hjärntvättat.
Jag får också en föraning om att tjänsten jag sökt inte är riktigt vad annonsen (och rekryteraren) ger intryck av. Det lät som en ny tjänst med fokus på utveckling men jag ser när jag tittar på deras hemsida att de redan har en fyra-fem stycken med samma titel. Det är det, plus en avdelningschef och en som jag misstänker är kronprisen för hans titel skiljer sig lite från de andras. Jag är ändå nyfiken på hur de jobbar och är organiserade, vilka mandat och ansvarsområden tjänsten egentligen har och hur de tänker sig framtiden.
Annan viktig fråga som man alltid ska ställa är om detta är ett företag där man vågar fatta beslut.
Det är så sjukt viktigt och ger en stark indikation på kulturen. Man vill helst inte jobba någonstans där folk är rädda för säga ja eller nej eftersom de är rädda att göra fel - där det pekas finger och man får sina misstag i nacken och man ägnar sig åt blame games för att hålla den egna ryggen fri. På senaste stället jag jobbade en längre tid var de så himla duktiga på det där. Det är enda stället jag varit där det funnits "värdeord" folk faktiskt tagit till sig och använde i sitt arbete. Inte tomma floskler som där jag är nu, om "Exceeding customer expectations", "Innovation exellence" och annat trams, utan (till exempel): "Bold action!" Det stod nästan högst upp på "How we do business" och det var något att luta sig mot när man stod i valet och kvalet om man vågar eller inte. Bold action! hände det att vi sa till varandra och tryckte på knappen. Då blir det heller inte något blame game. Inte lika mycket i alla fall.
Jag vill ju också försöka prata med någon som jobbar där, särskilt nu när jag inte har bråttom in i något nytt utan att det verkligen måste bli rätt. Omvänd referens, så att säga. Det är alltid bra och brukar dessutom imponera på den som rekryterar när man ber om att få prata med någon eventuellt blivande kollega. Enskilt, så klart.
Visst serru. Det blir spännande, det här!
2 kommentarer:
Haha, förstår vad du menar om IKEA som sekt företag, men måste ändå säga att mycket har ändrats där de senaste tio åren. Inte minst sedan ”sektledaren” gick bort. Kanske finns det lite såna tendenser i Älmhult fortfarande, men inte på andra orter. Däremot har vi (ja, jag jobbar på IKEA obviously) starka värderingar liknande de du nämner och det tycker jag är jättebra, i ett globalt företag med hundratusentals anställda måste man ha något som binder samman alla.
Jo, så är det säkert och jag har ju inte jobbat på Ikea själv, bara observerat från utsidan ;-) Det är en väl en hårfin linje, det där, mellan att skapa ett värdegrund som får alla att känna samhörighet men som lätt kan tippa över i att man absolut inte får gå emot strömmen och att det finns en massa outtalade regler som man måste hålla sig till, för annars är man inte tillräckligt IKEA, att folk tävlar om vem som ÄR mest IKEA, vem som är duktigast i att leva värderingarna. Jag får lite klåda av sådant :-)
Skicka en kommentar