Jag skrev en längre text om beslutsfattande/-ångest inför jobbet. Magkänslan säger en sak (IT'S A TRAP!) samtidigt som hjärnan försöker övertyga magkänslan om att den ska hålla käften och kill-your-darlings. Trött på mig själv och mitt rantande så jag deletade. Jag inser hur stresskänslig jag är. Det är bara det som gör att jag velar. Jag visste inte att jag är så rädd för stress, det är något nytt. Tack för glada tillrop i alla fall!
Bytte arbetsplats här hemma. I säkert två månader har jag suttit vid köksbordet med den bärbara p g a så lite ljus och klaustrofobiskt på övervåningen där jag har plats för skärmarna. Idag har jag satt mig i gubbsnurrfåtöljen vänd mot (typ) panoramafönstren i teverummet med utsikt mot ekskogen bakom huset, fötterna på fönsterbrädan och datorn i knät. Faktiskt inte pjåkigt alls, fast jag har ryggen mot resten av huset.
Ja, och så sökte jag ett jobb också. Jag blev lite förälskad i det när jag läste annonsen. Först när jag skickat ansökan gick det upp för mig att det är drygt fem mil bort. Spontant känner jag ändå att det kan vara ett sådant jobb som är värt att penda lite för.
3 kommentarer:
Jag undrar om du inte ska gå på magkänslan. Jag tror magen vet bättre än hjärnan som är så full med skräp och så påverkbar hit o dit.
Hoppas på det nya jobbet! Inte illa att bli lite kär över en jobbannons liksom
Tack ni båda - det blev bra! :-)
Åsa: Men visst! Vore kul att få komma på intervju i alla fall!
Skicka en kommentar