Vän av ordning hälsar...

 ...att har man inte problem så skapar man. Tänk om man bara kunde nöja sig med det lilla.

När allt kan kännas som att det är kört och att man bara har att börja om från början så kan några enkla ord vända på allt. Ett resonemang. Jag tänker såhär... Jo, det köper jag säger han. Och så är allt bra igen. 

Jag älskar med Make och mig att vi kan prata om allt. Sedan innan vi gifte oss lovade vi varandra att alltid lyssna och aldrig "straffa" den andre om det var något den ville säga. Det är så mycket värre när man håller tyst i en relation än att man ventilerar något den andre kanske inte tycker är jättekul att höra. Vi har varit där, jag har varit där. Gått som en knuten näven om allt det jag tänker och känner men inte säger. När förtroendet finns där, när man vet att den andre kommer lyssna och inte bli arg eller att man får något man sagt i nacken senare så vågar man dela med sig.

Det andra jag älskar med oss är att vi inte säger nej till varandra, om vi kan låta bli. Jag har sagt nej till att han skulle skaffa motorcykel, men det är nog nästan det enda. Vi kan ju uttrycka att vi helst ser att... eller att man inte tycker att det är en jättebra idé eller något liknande, men vi undviker att säga nej. Vi gör vårt allra bästa för att säga ja. Vi är generösa med varandra. Det funkar eller är kanske till och med nödvändigt för en del den dag vi börjar med millimeterrättvisa hemma hos oss kan vi hälsa hem.  Eller Uscados. Höhö. Jag vill fan inte vara gift med någon jag behöver tillämpa millimeterrättvisa med. Igår gjorde jag det så nu får du göra det. Vi hade inte gjort annat än att bråka om vem som gjort vad och hålla koll på varandra.