Jullovet, en summering

 Tre veckor. Herreminje så länge tre veckor känns när vädret är kasst och man inte har något särskilt att göra. 

Precis efter jul bad Make nästan på sina bara knän att vi skulle åka norrut. Till fjällen. Han stod inte ut längre med det råa regnet och ingen vinter. Jag har aldrig varit taggad på fjällsemestrar tidigare men var rätt less själv så vi åkte till Kläppen sista helgen, kom hem i söndags. Men kåååvid då!? säger ni nu.
Ja. Kåååvid. Vi gjorde en riskanalys och åkte. Tog med all mat, var bara i stugan och ute. Det är ju vägen dit/hem som är svår, äta lunch osv, men vi har varit förnuftiga. Åt lunch på samma ställe i Vansbro*  både upp och ner p g a bra och luftigt. Jag fattar att det sticker i ögonen på dem som sitter hemma. Jag fattar det och det är gentemot dem jag känner mig skyldig för att vi inte också sitter hemma och har tråkigt. SMS-konversation med Munter som håller på att gå under av tristess och att inte kunna göra något alls eftersom hon är duktig och bara sitter hemma, träffar ingen, gör inget. 

Hon föreslog en digital aw och jag känner att den dag jag sitter på en digital aw kan någon få ta en klubba och slå mig medvetslös. Vad som helst utom det. En promenad ihop eller, som jag föreslog, en takeawaylunch hemma. Vi kan sitta på var sin kortsida av hennes 3,5 meter (på riktigt) långa matbord. Jag sitter hellre påpälsad på en parkbänk med glögg i thermosmugg än digital aw.

I bilen på väg upp ringde rekryteraren till ett (annat) jobb som jag sökt innan vi åkte. Kan du prata? frågade han. Det beror på hur känslig du är, svarade jag och just då började Lilltjompan väsnas i baksätet. Mamma mamma mamma MAMMA mamma vem pratar du med maaaammaaaa! Han skrattade och sa att han själv har småbarn och jag kunde ringa tillbaka när vi tar paus. 

Idag blir det intervju (eller något åt det hållet?) via Teams. Det verkar rätt kul, jobbet. Konsumentprodukter (yeay) och fortfarande mest inköpsarbete fast ändå en del mer markandsgrejer, inflytande över sortiment mm, och man rapporterar till marknadschefen. Originellt upplägg, antingen briljant eller katastrof. Inte i stan, tyvärr, 45 minuter bort, men vi får se hur flexibla de är. 

* Vansbro ja. När jag var lite över 20 och pluggade hade jag kontakt i flera år med en man som bodde i Vansbro. På den tiden när man satt och chattade hela kvällarna. Oj, så många män som passerat revy i de där chattarna. Den här killen (mannen, han var nog runt 40 då) hängde med rätt länge, i flera år, och vi bestämde oss för att ses. Han skulle komma och hälsa på mig i min studentlägenhet, vi skulle laga middag och han skulle sova över. 
Han var lika snäll IRL som han verkat på nätet och hade en enorm... ehhmm. Ja. För stor, nästan, det var lite kämpigt. Vi hade från början funnit varandra i dragningen till bdsm (summariskt uttryckt) men jag är ganska säker på att den gången inte innehöll något sådant, annat än möjligen väldigt trevande och symboliskt. Det var som att just den kemin saknades mellan oss när vi väl var där.

Vi låg, somnade, jag skulle på något i skolan morgonen efter och sa att han kunde låsa dörren när han gick. Det var något i stämningen, något lite obekvämt från min sida. Ångrade jag mig? Blev det inte som jag föreställt mig? Efter en stund i skolan tog en rastlös känsla överhanden och jag gick tillbaka till honom, han låg fortfarande i sängen. Vi låg igen, det kändes mycket bättre och blev som en bättre avslutning, och sedan körde han hem. Vi fortsatte ha kontakt men sågs aldrig mer igen. När vi körde både upp och ner satt jag och tänkte på honom och hur fruktansvärt långt han kört för en natt. Timma efter timma, småstad efter småstad. Jag tror (faktiskt) inte att det var bara för ett ligg, vi hade "pratat"i hiskeligt många timmar och till slut vill man se vem som är på andra sidan. Ligget... ja, det var som enda vägen att gå.

Men han var en av de snälla, det minns jag tydligt.